ADVENTURE

ADVENTURE

Vi kommer att ses igen min älskade vän!

AnnatPosted by L-O Fri, December 25, 2015 12:10:18

I söndags fick jag ett telefonsamtal som jag aldrig kommer att glömma. Hörde direkt att något mycket allvarligt hade hänt. Det värsta tänkbara var ett faktum, min älskade vän och tidigare arbetskamrat Mathias hade lämnat den här världen för nästa. Kändes som hjärtat gick i tusen bitar, jag blev alldeles kall och skakade i hela kroppen. Kunde inte tro att det var sant.

Åkte hem till hans hus tillsammans med Mathias sambo Helenas vän, och min tidigare klasskamrat, Veronica. När vi kom dit var det tomt men hundarna var hemma. Jag såg direkt på Mathias hund Tsappo, som jag haft med mig i skogen både med och utan Mathias många gånger att något var väldigt fel. Hela hunden hade ett kroppspråk som utstrålade saknad och sorg, och när jag satte mig hos honom så la han sina stora tassar på mina axlarna på ett sätt han aldrig gjort förut. Det var omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Många fina minnen kom över mig och jag såg dem så klart fast det kändes som allt annat var en mardröm denna hemska dag.

Det var därefter inte lätt att möta Mathias familj men jag hoppas det betydde en del för dem att känna att stödet finns även utanför familjen. När sådana här saker sker så vet man inte alls hur man ska vara men det viktigaste är nog bara att finnas till. Och lyssna. Smärtan i hjärtat när hans mamma, som nyss förlorat sin enda son, säger till mig att jag har varit en så fin kompis till Mathias och att han pratade om mig ofta är obeskrivlig..

Mathias var mer än bara en vanlig vän. Han var någon som brydde sig om en av hela sitt hjärta. Hans värme gjorde också att han hjälpte många som inte hade det så lätt i livet men kanske glömde han bort sig själv. Mathias var så oerhört omtyckt av de som hade någon form av funktionshinder som han hade jobbat med. Han hade en naturlig fallenhet att jobba med människor så han var i detta jobb i en helt egen divison. Mathias hade en intelligens och förståelse som var unik på alla sätt. Att han skulle börja läsa juridik här i vår hade nog också att göra med att han ville hjälpa folk.

När min mamma dog 2005 så fanns han där, när pappa dog 2012 likaså, med värme, medkänsla och med hopp om framtiden. Kanske var det så, att just därför att han kunde känna in andras smärta, på riktigt, var en del i att han själv inte orkade längre. Det får vi aldrig veta. Mycket låg nog till grund för att han tog det beslut han gjorde, men han valde själv att gå den vägen, och då litar jag på att han gjorde det han trodde på och det respekterar jag. Den här världen blev i varje fall i detta ögonblick en mycket kallare plats att leva på men jag är säker på att Mathias kommer att vaka över oss som blev kvar...

Vi kommer att ses igen min älskade vän. Men inte än... Vila i frid!











  • Comments(1)//blogg.l-ogaverth.com/#post796

Dagsform och liten summering av 2014

AnnatPosted by L-O Tue, February 10, 2015 14:36:13

Det gick över två månader innan jag kunde träna igen efter revbensbrottet. Nu känner jag inget vid löpning men vid skidåkning så känner jag lite smärta vid ren stakning. Blev en ofrivillig paus just när jag hade påbörjat en träningsperiod med mer träning som alltså gick omintet. Inte så mycket att göra åt nu mer än att man kan konstatera att jag tappat en del träning.

Har inte gjort någon ordentlig utvärdering av säsongen som gick och ska inte göra någon i detalj heller. Däremot kan jag se vad som gick bra och vad som gick mindre bra. Var på väg mot en bra säsong med bra resultat på tester innan säsongen drog igång. Kanske bättre än någonsin. När sen första tävlingen kördes så kände jag efter ett tag att det mer eller mindre tog slut på energin. Kroppen bara dog vid hög ansträngning. Sen hade jag egentligen mer eller mindre problem med detta hela säsongen.

Dock gjorde jag några bra insatser och trots att jag var tveksam till start (fick klartecken av läkare på morgonen) på SM i springskytte så kunde jag under den tiden loppet pågick prestera riktigt bra. Vann med 3 minuter när resultaten summerades och jag tog därmed mitt första individuella SM-guld efter att ha stått några kliv ner på pallen sedan tidigare. Hade länge jobbat för detta guld så det var nog belöningen som kom efter en lång och trogen tjänst. Kunde även samma dag ta hem ett guld i stafett där jag egentligen gjorde en medioker andrasträcka. Försvarade mitt DM-guld i halvmaraton fast jag sprang 5 minuter!? långsammer än året innan på samma bana.

Gjorde även några andra lopp som var godkända och på Häljebodaloppet var jag 1 sek från mitt eget banrekord från 2010. Sedningsloppet till Göteborgsvarvet här i Arvika vann jag med 4 min över bra löpare och tar vi med hur långsam banan var så var det ett bra lopp. Representerade även Sverige på VM i marathon för militärer i Holland. Tyvärr hade jag ingen lyckad dag men lärde mig en del på kuppen.

Med tanke på framförallt SM-gulden kan jag inte vara missnöjd med säsongen.

Summering:

Totalt antal tävlingar: Mindre än vanligt

Totalt antal segrar: Minst 6 (2013 17) (2012 ?) (2011 9) (2010 17)

Totalt antal andraplatser: Känns som det var en del 2:a, 3:e och 4:e platser i år.. (2011 8) (2010 12)

Totalt antal medaljer: 2 SM-guld, 1 SM-brons, 1 DM-guld, 2 DM-silver

Totalt antal felstämplat: Ingen (2013 0) (2012 0) (2011 2) (2010 2)

Totalt antal träningsdagar jag trivdes: Träningspassen med min turkamrat Nilsson är alltid lätta att genomföra. När jag och Frida har tränat tillsammans så är det alltid bra pass. Kul att vara bollplank för en sådan träningsvillig och ambitiös person..

Totalt antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, som vanligt. Kanske får dra någon detta år som kommer ;-)

Totalt antal söndertrasade skor: Några stycken, finns många dåliga skor som inte håller i skogen..

Summa Nattjakta: 4:a på enda deltävlingen jag deltog där jag hade hög fart men gjorde för många missar..

Bästa årsbästa på halvmaran och milen i samma lopp: 33,20 på milen vid Karlstad halvmarathon men bara 1,15 imål. (2011 - 1.11 resp. 32.39)

Årsbästa 10 km landsväg: Inga millopp på lätt bana men min 34 tid på långsamma sedningsloppet var nog strax under 33 på en lätt mil. (2013 32.40 i ganska dålig form). (2011 32,39 första milen i en halvmara)

Årets roligaste tävling: Häljebodaloppet. Kände att kroppen fungerade bra för en gångs skull samt SM i springskytte där jag fick två SM-guld. Att vara med på militär-VM var en trevlig upplevelse.

Årets bästa form: Testlopp innan säsongen, behövde inte ta i men ändå gick det fort. Var nog rätt bra form efter sommaruppehållet också.

Årets sämsta form: Var nog många lopp det men mest pga låga järnvärden samt magnesiumbrist.

Årets roligaste träningspass: När en mård hoppade upp i ett träd precis framför mig.

Årets tråkigaste träningspass: Nått är det säkert..

Årets konstigaste i orienteringskogen: När Andreas Blomgren drog på för fullt åt fel håll på Hiernmannen i Norge.

Årets bästa träningspass: Ryggsäck i skogen är bra, håller långa turer med ryggsäck fortfarande högt på träningsrankingen.

Årets bästa tävlingar: SM springskytte. Otroligt fint arrangemang och bra resultat.

Årets tråkigaste tävlingar: Triathlon-stafetten i Arvika då det var fokus på annat än att idrott är på kul...

Årets brutalaste tävling: En marathon med håll i magen. Att jag överhuvudtaget kom imål är ett under.

Årets tuffaste tävlingsdag:. Samma som ovan.

Årets trevligaste segrar: SM-guld springskytte. Häljebodaloppet.

Årets bästa känsla i kroppen: Häljebodaloppet

Årets bästa insikt: Allt kan förändras på ett ögonblick..

Årets tråkigaste insikt: Ryssarna kommer starta mer än en konflikt i framtiden.

Årets mest spännande tävling: SM-springskytte

Årets bästa sko: Icebug fulldubbade orienteringssko är grym.

Årets sämsta sko: Många

Årets investering: Glock 22 kal .40

Årets lärdomar träningsmässigt: Skada dig inte i onödan och håll koll på mineralbalansen i kroppen.

Årets lärdomar livet: Såg döden i vitögat när jag flög 8 meter och bla knäckte revbenen. Säg till de du tycker om att du tycker om dem..

Så såg det enkelt ut 2014. Så får hoppas att man gör något resultat man är nöjd med 2015 och sen är det nog nedtrappning som gäller..





  • Comments(1)//blogg.l-ogaverth.com/#post783

Revbensspjäll till jul...

AnnatPosted by L-O Tue, December 16, 2014 21:33:26

För en vecka sen råkade jag få sladd med en fyrhjuling på blankis, och när det sen högg fast i gruset åkandes i sidled så rullade hela ekipaget några varv. Fick mig en liten flygtur på drygt 8 meter. Var en mindre skön upplevelse och skadade lår, knä, armbåge, axel och framförallt revbenen där jag klämde in min egen armbåge när jag landade på armen så jag knäckte några. Kunde faktiskt ha gått än värre och viss tur i oturen hade jag nog för några andra som jag hört gjort ungefär liknande vurpor hade fått fyrhjulingen över sig och strök med.

Blir därmed lugnt med träningen ett bra tag då tom en nysning känns som om revbenen skall hoppa ur kroppen. Men julaftonsturen skall jag ut på till varje pris, kosta vad det kosta vill. Turen numera lika helig som tempelberget är för vissa religioner, så den ska man vara död för att inte deltaga på. Döende räknas inte som giltigt frånfall.



  • Comments(2)//blogg.l-ogaverth.com/#post781

Mörkt, blött och lerigt

AnnatPosted by L-O Tue, November 11, 2014 22:01:25

Mörkt, blött och lerigt hör november till i de här delarna i landet. Brukar vara svårt med motivationen och gnistan den här delen på året som är en verklig lågsäsong för de flesta sommaridrottare. Håller igång kroppen men inte mycket mer just nu, idag gick det dock lite lättare än på ett tag vilket tyder på att kroppen kanske är i fas. Skall försöka få mer ryggsäcksturer i skogarna framöver då det är något man kan göra under lång tid, är skonsamt och uppbyggande.

I helgen hade vi ett riktigt skjutkalas i skogen då vi samlade ihop en massa pistoler och gevär och sköt på en diverse massa mål. Enligt grannarna några kilometer bort lät det som det var krig. Testade även en revolver liknande den som man sänkte Palme med en gång i tiden, och efter att ha testskjutit med enhandsfattning på ett liknande sätt som det sägs att man gjorde, och träffat ,fast på större avstånd än -86, så tror jag ännu mer på min teori att den som sköt den gången var en van, stabil skytt som visste vad han gjorde. Colt 1911, 45 cal som jag inte skjutit tidigare blev annars en ny favorit. Kändes nästan som jag sköt bättre snabbskytte med den än min glock som har lite klenare kaliber, 40 cal.

Nån kraftig björnbössa hade vi plockat fram som också var fin att skjuta med men när allt var väl inskjutet så verkade alla överens om att en kraftig jaktpilbåge som man kan skjuta rakt igenom en elefant var kanske det brutalaste vapnet för dagen.

Till helgen är det Lången som gäller. 20 km orientering. Första och sista långdistansorienteringen för mig denna säsongen. Blir kul. Bara att köra..



  • Comments(1)//blogg.l-ogaverth.com/#post778

Trögheten var annat än bara dålig form...

AnnatPosted by L-O Thu, October 02, 2014 21:15:31

Fåren trivs bra i Dalen...

Trodde givetvis, som alla andra gånger att kroppen skulle bli bättre till nästa race men det var mycket sämre när jag skulle springa Lidingöloppet förra helgen. Tog loppet mest som träning men hade givetvis önskat mig positiva svar av kroppen. Speciellt då det var två veckor innan en som tävling jag önskar prestera på. Hade tillsammans med rutinerat folk planerat att kliva av vid 20 km om kroppen inte var bättre än förra helgen och skulle den vara bättre så skulle jag springa runt. Märkte efter några hundra meter att kroppen fungerade ännu sämre än på Dotteviksrundan och för första gången (som jag borde ha tänkt för månader sen) tänkte jag att det måste vara något som är fel. Jag tror på nått sätt alltid att man är i dålig form när det inte funkar, men när man är långt ifrån sin nivå som jag varit senaste tiden så är det något annat än bara dålig form och det borde man givetvis förstått långt innan. (Detta var sånt som farsan kunde se när han var med mig på tävlingar. Svårare utan honom.)

Märkte att folk jag sprungit ifrån med minuter tidigare i år låg framför mig och efter 10 km fick jag dessutom sånt där håll som jag fått ngr ggr tidigare så därefter gick det inte att springa alls så jag fick smärtsamt jogga med mag och benkramp fram till 20 km där jag klev av. Sen tog jag kontakt med läkaren som hjälpte mig inför springskytte-SM. Det visade sig sedan att jag hade bla hade magnesiumbrist. Efter några dagars behandling så märkte jag att stelheten jag haft i benen sen månder tillbaka nästan var helt borta. Det sas dessutom att magnesiumbrist kunde ha ett samband med håll och det har jag känt av mera i höst än i våras. Magnesium är viktigt för bland annat våra muskler, nerver, cellerna, levern, benstommen, hormonsystemet, immunförsvaret och matsmältningen. Trötthet och spända och svaga muskler är vanliga symptom vilka jag märkte samtliga senaste 4 v. Trodde jag blivit gammal där ett tag men nu finns det hopp igen :-)..

Läkaren sa att min kropp inte alls verkar vara gjord för moderna kosthållning och att jag omsätter mkt mineraler i kroppen så det gäller att vara vaksam och även ta tillskott regelbundet och äta som en häst vilket jag också gör. Men i och med att jag tillslut upptäckte problemen så finns i alla fall hoppet kvar att jag kan göra ett hyfsat resultat på militära-VM i marathon som går den 12 oktober. Detta är det andra loppet som jag hoppas finna formen ordentligt på i höst. Springskytte-SM var det första. Jag har varit uttagen sedan länge till loppet, och meningen var att jag även skulle springa terräng-VM för militärer tidigare i höst, i Libanon, men det blev en del oroligheter och bombningar där nere som gjorde att det ställdes in för oss svenskar som var uttagna.

Ute i Dalenskogen..

Så nu får jag ladda mentalt för detta då möjligheterna till träning innan är dåliga då jag skall iväg på militärövning från och med imorgon.





  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post775

Kamp mot klockan...

AnnatPosted by L-O Fri, September 12, 2014 19:01:46

För en kamp mot klockan att bli frisk till SM i springskytte imorgon. Tveksamt att det går då jag blev kraftigt förkyld efter förra helgens seedningslopp här i Arvika. Rätt kul att banan på loppet i tidningen beskrevs som lätt då det var en av de långsammaste milbanor jag sprungit på många år, trots ett riktigt bra lopp. Har i veckan fått hjälp av en duktig läkare för att bli frisk fortare men beslutet om jag startar kan jag inte ta förrän timmarna innan start. Att jag därmed kommer till start i halvmaraton-DM på söndag är också väldigt tveksamt. Vi får se vad som händer men hoppet är väl det sista som överger människan så...

För övrigt så är jag riktigt besviken på den partipolitiska debatten som förs inför valet. Mer personangrepp och klagande på varandra än att göra något vettigt och förklara vad man vill själv. Riktigt lågvattenmärke. Och viktiga frågor kommer aldrig i fokus utan det blir små frågor och detaljer som är totalt oviktiga för helheten. Vill man medvetet ta fokus från viktigare områden, eller är det för att det är dessa intriger folk vill höra? Med tanke på allt man ser på tv så kanske det är så. Kanske bättre att flytta så långt bort som möjligt, i ödemarken. Alaska är ett bra alternativ för att slippa höra eländet eller så kan man göra som grannen, kasta ut tv´n.



  • Comments(1)//blogg.l-ogaverth.com/#post771

År som försvinner...

AnnatPosted by L-O Tue, May 20, 2014 23:11:16

Idag är det på dagen två år sen som farsan stämplade vid livets sista kontroll. Det känns i hjärtat och tomheten efter honom är fortfarande enorm. Varje gång jag är i en skog brukar jag se honom framför mig nån gång under turen. Han var skogsmänniskan personifierad och samtidigt som han var hårdare än någon annan jag känner var han samtidigt världens snällaste. Jag saknar min pappa, min träningskompis och vän så otroligt mycket.

Åkte upp till kyrkan i Gunnarskog här en dag. Inte ofta jag besöker kyrkogården då jag tycker det är jobbigt. Bland det värsta jag vet är att se gravkorset med mamma och pappas namn på, och läsa de datum som står. Önskar ofta man kunde ta sig tillbaka i tiden. I ärlighetens namn saknar jag dem så det gör ont och jag drömmer om dem nästan varje natt. Lovade mamma när hon låg på dödsbädden att vi skulle ses igen på andra sidan, och det håller mig levande tills den dagen kommer. Är tacksam för den fina relation jag hade med mina föräldrar men när de en dag plötsligt är borta blir tomheten hård att bära.

Inte bara en gång jag har tvivlat på mitt idrottande sen farsan försvann, det var något vi hade tillsammans och han gav mig inspiration. Jag har mycket svårare att hitta inspirationen numera. Brukar ibland tänka på sista tiden farsan levde, hur han ville ut i skogen och träna fast benen knappt bar längre. Att han sprang den hårda orienteringstävlingen Blodslitet i Norge fast han var döende. Det ger mig åtminstone vissa krafter att ta sig ut i skogarna.

När jag en dag joggade vid Jössestugan och passerade på ett ställe där jag sprang förbi pappa på en träningsorientering ett tag innan han gick bort, kom jag att tänka på att det var sista gången jag såg honom med karta och kompass. Trots att benen inte orkade något längre var han så glad när jag kom farande i skogen och glad över att han själv var där han hörde hemma. Saknar dessa ögonblick så mycket så det går inte att beskriva...

Så lyd ett gott råd. Uppskatta dem som står er närmast hjärtat och ta till vara på alla dagar ni kan få tillsammans med dessa fantastiska människor...





  • Comments(2)//blogg.l-ogaverth.com/#post753

Igång med träning..

AnnatPosted by L-O Tue, May 13, 2014 13:10:26

Är nu aktiv med lite träning igen. Segt att komma igång men det är väl bara att "sticka ut näsan" som en stor idrottare sa en gång. Körde faktiskt ett litet "test" här i helgen då Gillebergaruset arrangerades. Den mycket duktiga skidåkaren och löparen Marcus Ruus (landslagsskidåkare, nu i team 2015) arrangerade tävlingen som ett projektarbete och han hade dragit upp en tuff tvåvarvsbana som var riktigt tunglöpt med start och mål på skidstadion i Gilleberga. Kändes att man inte är van fart ännu och tyckte att jag blev lite "för" trött i uppförsbackarna men det var en bra genomkörare.

Resultat här

Tycker annars att det går rätt segt just nu. Energin finns inte riktigt där men hoppas det ska bli bättre snart. Får ge mig ut i skogen på långtur med ryggsäck snart, det brukar pigga upp.

Såg att vissa tidningar hade en stor och "skrämmande" nyhet där en björnhona med 3 ungar hade attackerat en 80-åring och slagit till honom så han fick nån rispa över öronen. Björnhonan reagerade som man kan förvänta sig och försvarade sina ungar. Om björnhonan verkligen hade velat hade hon dödat mannen hur lätt som helst, det skall man ha klart för sig. Polisen tog sedan beslutet att avliva honan och ungarna för hon ansågs farlig. För mig personligen så anser jag aldrig ett djur som handlar enligt dess instinkter för speciellt farligt. Det är helt enligt naturens regler. Ovanligt att björnar gör sådana attacker. Vanligare är att älgkor med kalvar anfaller människor för att försvara sina kalvar. När jag var liten så blev jag jagad av en älgko några ggr och när de kommer med öronen bakåt och raggen rest så gör man bäst i att springa undan.

Sen kanske man inte ska jaga en älg med snöskoter. Som de gör här. Känns tryggt att de åker runt med pistol och provocerar man fram en attack så får man stå för konsekvenserna och då känns det jävligt fegt att dra fram ett skjutvapen. Typiskt USA, skjut först, fråga sen. Gå in på ett snabbköp och köp dig en pistol i kaliber .40 liksom. Detta är väl mer skrämmande än alla vilddjur tillsammans...



  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post752
Next »