ADVENTURE

ADVENTURE

Set Sail IF arrangerar Terräng-DM

AnnatPosted by L-O Fri, April 11, 2014 11:42:21

Fin Norgeresa med jobbet

Har varit seg i kroppen efter tävlingen i Norge. Lite väl seg för att vara normalt men hoppas det rättar till sig. Vi åker till Torsby med teamet i helgen för teamträff och träning. Hoppas det blir lyckat.

Set Sail IF fick också ta över terräng-DM då befintliga arrangörer ej hade intresse av att arrangera. Det blev ont om tid men här är i alla fall inbjudan : http://setsailif.se/wp-content/uploads/2014/04/Inbjudan-Korta-Terräng-DM-2014.pdf

När det gäller favoriter på DM så kommer inte Frida till start då hon drabbats av (som jag misstänkte) järnbrist. Skönt att få reda på vad som var fel så det går att komma tillrätta med det. Jag själv är mkt osäker på egen form efter helgen och hur det känns för tillfället men det är ett tag kvar så vi får se vad som händer. Men om någon av Götas löpare kommer så är de favoriter på herrsidan.



  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post748

Skogar fulla av liv..

AnnatPosted by L-O Mon, November 11, 2013 16:40:19

Rullar på här i byn. Blir några turer på skogen, både hemma vid stugan och runt omkring i övriga Västvärmland. Blev också ett deltagande i Nattjakta (nattorienteringscup) i Åmotfors förra onsdagen. Var en ruskigt svårlöpt terräng och jag gjorde bort mig ordentligt på orienteringen flera gånger men det var det tydligen fler som gjorde eftersom jag på nått konstigt sätt ändå kunde vara först in på den långa banan. Till och med den gamle världsmästaren Sigurd Dählie som åkt ända från Löten i Norge till tävlingen sa att det var ruggigt svårbemästrat i skogen. Mest känd i Sverige är Sigurd kanske för: ”Världen bästa lopp på världens bästa bana”. En klassisk artikel i Skogssport nr 2/1979 om Älgrevet 1977. Norrmannen gjorde där ett av sina mest perfekta lopp och vann herrarnas elitklass efter 102 minuters stenhård löpning.

Igår var det fars dag. Saknade honom igår och alla andra dagar. I samband med orienteringstävlingar blir hans frånvaro extra påtaglig.

Jag och Nilsson planerar för övrigt både julaftonstur och förberedande julaftonstur så det ska bli skönt att komma ut. Vi får se vart det bär av. Enda kravet vi har är skidåkning..

  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post733

Sommar...

AnnatPosted by L-O Thu, August 01, 2013 15:31:51

Sommarveckorna rullar på. Rör väl sådär lagom mkt på mig. Igår var jag farthållare åt Frykan när de körde duathlonträning. Varit rätt bra uppslutning på dessa träningstillfällen. Lite kaos var det. Bl.a. så drog sig Erik N i backen på cykeln och skrapade upp sig så nu såg han ut som en riktig cyklist. Själv kände jag mig rätt seg men ett bra pass blev det iaf.

Har även deltagit i de två Hiernmannen arrangemang som blev av. Den första kördes i området söder om S Fjäll, Stavnäs. Var bl.a. upp på Tornhöjden där man hade fin utsikt över sjöarna Rommen och Värmeln. Eftersom det är en viss prestige så försökte jag ligga med i täten hela vägen in i mål. Det funkade. Andra deltävlingen gick i Häljeboda, och mest uppe på Häljebodaklätten som är ett ganska brant höjdparti. Blev efter vid kontroll 4 då jag och två andra tog oss ner för tidigt till gränsen mellan Norge och Sverige där en kontroll satt. Andreas B och Jan Olm fick där en lucka men den åt jag in relativt snabbt på väg till nästa, de andra som var med i till 4:an orkade inte hänga på när jag drog upp farten för att jaga ikapp så det blev vi tre som låg först i spåret. Kände väl att jag hade någon växel till att lägga in när som helst men tog det som bra träning och då behöver det inte gå fortare.

Lite prestige är det ändå att vara först och det är ju ganska svårt att låta bli att köra på slutet även om resultatet kvittar. Var lite nonchalant på väg in till sista för jag tänkte att det där tar jag ikapp på slutet, men Kils OK´s gamle VM-orienterare Janne Olm hade bränt på allt han hade utför berget i skogen och fick därmed en rejäl lucka som jag inte lyckades ta ikapp även om jag närmade mig ordentligt sista biten och inte var många sek efter i mål. Bra träning var det med drygt 400 höjdmeter på 7-8km löpning.

Hade sen mer tur med utlottningen av den fina Järnskogsstaken.

Hela listan på Hiernmannens vinnare genom åren:

2013 L-O Gävert

2012 Maria Eriksson
2011 Jonne Lövkvist
2010 Rolf Gävert
2009 Rolf Eriksson
2008 Kristin Johansson
2007 Erling Leknes

Är någon intresserad av att arrangera och har någon grym terräng är det bara att höra av sig till Andreas. Tycker Erik N borde arrangera en ”310-Hiernman” nästa år.

  • Comments(1)//blogg.l-ogaverth.com/#post719

Radiopratare

AnnatPosted by L-O Fri, March 22, 2013 16:28:18
Var radiopratare i tisdags. Var i direktsändning fick jag reda på när jag kom dit så försökte att inte säga något dumt. Lite kul att höra sin Värmlandsdialekt efteråt, men det lät inte helt för ”bonnigt” ändå tyckte jag.

Länk här

  • Comments(5)//blogg.l-ogaverth.com/#post702

Utvärdering 2012

AnnatPosted by L-O Wed, January 02, 2013 23:07:15

Tycker det mesta har varit tungt, detta är det värsta år jag någonsin upplevt. Hittills ska tilläggas för det kommer säkert fler prövningar i livet. För det är livet. Förlusten av pappa, han som alltid fanns där och gjorde allt för mig och mina syskon gör fortfarande så fruktansvärt ont. Mina tankar finns hos honom väldigt ofta. Tänker på hans positiva sätt, hans sköna humor och hur han kunde göra en glad, ex när man var besviken över något. Och att han aldrig kritiserade mina val i livet även om de ibland var korkade, väldigt korkade. Som den gode fadern han var kom han bara med kritik om han blev tillfrågad, och då var det minimalt. Och han såg bara lösningar på problem, inte mer problem som jag upplever att många ser i det mesta. Även nu. ”Det går inte” fanns inte i hans värld. Tänkt mycket på om jag var där tillräckligt mycket sista tiden och flera har sagt till mig att: ”du var ju där jämt”. Men när jag gått till mig själv och tänkt så känns det som jag kunde ha gjort så mycket mer. Det hade han gjort för mig. Han som verkligen förkroppsligade medmänsklighet och empati, han hade varit hos mig hela tiden om jag hade varit den som varit sjuk. Det är det enda jag vet. Även då krafterna var borta och ända in i det sista kände jag att hur sjuk han än var så brydde han sig verkligen om en av hela sitt hjärta.

Jag visade aldrig hur ledsen jag egentligen var över att jag visste att han skulle dö, jag ville att han skulle känna att jag är så stark som han trodde, även när han är borta. Det är nog inte ovanligt att vi håller sorgen inom oss, lägger lock på och låtsas må bra. Borde kanske ha visat det för då hade han sagt nått klokt som hade räddat mig när han var borta, som hade gett mig krafterna jag skulle behöva senare. I ett liv som var helt annorlunda. Tomheten jag känner nu går inte att beskriva. Jag har varit riktigt långt nere skall erkännas och jag hoppas att ett nytt år och att vi går mot ljusare tider skall få upp mig över ytan. Idag har varit en bra dag.

Idrottsmässigt då? Det var på alla sätt hårt att hålla på med idrott, idrotten för mig var något jag växt upp med och gjorde tillsammans med pappa. Alla resor, orienteringar, skidor och träningar i skogarna vi gjorde. Det var inte vid få tillfällen vi var tillsammans på detta sätt. Jag hoppades trots allt detta ändå att jag skulle kunna göra bra ifrån mig på tävlingar. Vissa tester indikerade på riktigt bra nivå. Hade året innan också varit i gott slag så jag hoppades på att göra nått liknade 2012 men det hände grejer under året som gjorde att jag inte presterade alls som förväntat.

Ett satans håll på många tävlingar och pannlampor som strejkade samt järnbrist förstörde i stort sett hela säsongen. Senaste 4-5 månaderna har jag väl tränat 2 pass i veckan i snitt och visste inte om det skulle bli nått mer heller. Har problem med motivation och ambitionsnivån. Dock hade jag funderingar på att dra en vårsäsong i orienteringsskogen och därefter utvärdera igen. Och det är det som gäller just nu. Har rört på mig några pass nu. Känns ovant men snart är man nog tillbaka på träningsnivå iaf.

Som sagt, tomheten som finns efter farsan går inte att ersätta. Idrotten var nått vi delade tillsammans. Allt detta är borta nu. Det var även han som motiverade mig. Jag vet vad som krävs att få en kropp som är gjord för explosivt arbete att fungera bra i uthållighetsidrotter så det är lite jobb som ligger framför mig om man vill tillbaka till nivån jag har varit på som bäst men kommer jag i närheten så är det inte fy skam det heller. Slipper man bara skador, järnbrist eller andra problem så. Men det är betydligt mindre jobb för att vara stark, åtminstone för mig. En annan förändring inför 2013 är att jag tackat ja till ett nytt arbete i Försvarsmakten som börjar senare i år så vi får se hur mycket tid som blir över till träning. Röra på mig kommer jag göra på ett eller annat sätt. Summering:

Totalt antal tävlingar: Ingen aning (2011 ca 30)

Totalt antal segrar: Ingen aning, någon blev det väl (2011 9) (2010 17)

Totalt antal andraplatser: Ingen aning (2011 8) (2010 12)

Totalt antal felstämplat: Ingen (2011 2) (2010 2 kontroller)

Totalt antal träningsdagar jag trivdes: Vet ej.

Totalt antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, som vanligt. Borde varit 50..

Totalt antal söndertrasade skor: Inte många.

Summa Nattjakta: 1:a, 1:a, 1:a, 3:a, 5:a final 1:a – medflyt för en gångs skull.

Bästa årsbästa på halvmaran och milen i samma lopp: 1.20 resp. 34,03 (2011 - 1.11 resp. 32.39)

Årsbästa 10 km landsväg: 33.05 (2011 32,39 första milen i en halvmara)

Årets roligaste tävling: Nattjakta, de deltävlingar terrängen medgav nattorientering. 10-Mila (Långa natten) om inte lampan hade gett sig. Ren överlevnad därefter.

Årets bästa form: Kan ha varit på god väg i 10-Mila

Årets sämsta form: Nästan hela säsongen

Årets roligaste träningspass: Kommer inte ihåg nått.

Årets konstigaste i orienteringskogen: Kamikaze-humlan som skickade mig till sjukhus

Årets tråkigaste träningspass: Många

Årets bästa träningspass: Förmodligen skogshuggarpasset på nyårsafton med Anders. Årets bästa tävlingar: Ingen aning, men att jag vann Park Tour i Arvika dagarna efter pappas bortgång då jag var helt knäckt var otroligt. Var fokuserad de 15 minuterna loppet tog. Lagsegern i Arvikastafetten var kul då jag är en lagspelare.

Årets tråkigaste tävlingar: Det mesta

Årets brutalaste tävling: 10-mila är alltid brutalt på många sätt, speciellt långa natten med en pannlampa som slocknar.

Årets trevligaste segrar: Nattjakta, kanske Woodjoggen och Värmskogsloppet.

Årets tuffaste tävlingsdag: Många dagar var tuffa med järnbrist

Årets bästa känsla i kroppen: 10-Mila men med trasig lampa går inget. Efter detta rasade det mesta.

Årets formtopp som gick in: Ingen

Årets formtopp som inte gick in: Hela året

Årets snabbaste träningskompis: Tsappo

Årets snällaste träningskompis: Tsappo

Årets smartaste träningskompis: MMA-mannen

Årets starkaste träningskompis: Skogshuggarn

Årets bästa insikt: Det finns verkligen många byfånar som är mer korkade än man kan tänka sig

Årets tråkigaste insikt: Många är helt enkelt inte skapade för att vara chefer eller jobba med människor. Byt jobb för helvete!

Årets mest spännande tävling: När man vet att man kommer få håll så man blir som skadeskjuten snart. Bättre att bli skjuten på riktigt.

Årets bästa sko: Inov-8 x-talon 212

Årets sämsta sko: Många

Årets investering: Hus i Dalen. Underbar natur och en snäll svärfar som hjälper till när alla andra dött eller agerar som om de är döende..

Årets lärdomar träningsmässigt: Kolla upp med en gång inte kroppen funkar. Har man en viss grundnivå så är något riktigt fel när man är långt under denna nivå.

Årets lärdomar livet: Även de odödliga ska dö en dag.

  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post690

Skinklopp

AnnatPosted by L-O Sun, December 16, 2012 18:11:53

Får fortsätta ta det lugnt då kroppen svarar dåligt på aktiviteterna man gör. Får bygga hus istället. Känns som även motivationen är nerkörd i botten och är inget träningssugen alls. Svårt att analysera vad det beror på. Hoppas det vänder.

Var arrangör på gårdagens skinklopp ”extrem”. Vädret var det bästa och en liten snöstorm gjorde att skogen med bergen vid Jössestugan blev ännu tuffare än vanligt. Kilometertiderna blev något längre men de 5 deltagarna som kom trotsade vädrets makter och kämpade på bra.

  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post686

Friskvård för alla i Arvika

AnnatPosted by L-O Fri, November 09, 2012 22:54:18

Gjorde en skrivelse till de ansvariga på kommunen (kan läsas här) där jag tog upp vikten med friskvårdstänk kring de som har ett funktionshinder och är placerade på en daglig verksamhet i Arvika kommun. Skrivelsen gjordes efter att föräldrar samt personal kontaktat mig och tyckt att detta var något som verkligen fattades i deras verksamhet och att behovet var stort. Dessa berättade också att de hade fått nej på samtliga förslag och att det fanns personal som utan chefernas vetskap smög ut med brukare mm som hade behov av att ta promenader, röra lite på sig eller liknande.

Efter att själv ha behövt ringa upp efter några veckors tid fick jag äntligen svar från ansvarig avdelningschef Ann-Louise Andersson, att de haft ett möte med politiker där de kom fram till att inom den dagliga verksamheten i Arvika så skall inte friskvård förekomma. ”Det får de göra på sin fritid!”. Blev ganska förvånad men förstod då vad personalen på de olika verksamheterna hade menat tidigare. När jag hörde henne så förstår jag också de funktionshindrade vilka ibland påtalar att de har uppfattningen om att de är en börda för samhället. Försökte få henne på bättre tankar med dialog, den övergripande målsättningen är faktiskt att de som har en daglig verksamhet skall ut på den öppna arbetsmarknaden och i så fall så vill nog de som ev. anställer dem ha en personal som är glad och frisk, detta är väldigt viktigt i andra arbetsmarknadsåtgärder där man har stort fokus på just friskvård och hälsa. Dessutom tjänar de som har en daglig verksamhet i Arvika kommun hela 5 kr i timmen på de uppdrag de utför på sin dagliga verksamhet och kanske inte har råd eller kan ta sig på friskvårdsaktiviteter själva. Vissa av dem gör riktiga jobb, precis som vi andra – det skall man ha i åtanke när man läser detta.

När jag bad om mötesprotokollet från mötet med politikerna så sa hon att det fanns inget sådant!!??, det fanns bara personliga anteckningar som hon och daglig verksamhetschefen Maria Sund fört för sin egen del. Verkade även som när hon förklarade detta att mötet enbart bestått av Maria och Ann-Louise själva. Bra jobbat, tänkte jag. Vad har de för människosyn och är dessa människor verkligen lämpade för ett arbete där man skall värna om människors lika värde var det sista mina tankar kretsade kring innan jag avslutade samtalet.

Eftersom jag insåg att detta är ett direkt felaktigt agerande och helt idiotiskt beslut av dessa maktmissbrukande chefer samt inte ligger till så i andra kommuner roade jag mig själv med att ringa runt i Sverige och se hur man gjorde på andra ställen. I de tre Värmlands kommuner jag kontaktade så hade man hela tiden ett friskvårdstänk och de som ex behövde promenader gjorde det. Vissa en gång om dagen, andra vid flera tillfällen samma dag och de följde de direktiv som fanns med det ”individuella behovet” som styrning. Några grupper körde gymträning någon gång per vecka och gick på badhus och simmade. Andra grupper spelade innebandy. Personalen hade direktiv och utrymme av cheferna att de vet bäst vad brukarna behövde så de ser behovet och tillgodoser det. Bra sa jag, det är precis som det ska vara. I någon annan del av Sverige där jag pratade med ansvarig chef hade man en daglig verksamhet med ”Friskvårdsinriktning” där möjligheten att aktivera sig på ett eller annat sätt fanns dagligen.

Glad över vad jag hört, även om jag visste att precis så såg det ut på andra håll inom Daglig verksamhet ringde jag sedan till den som är ansvarig för projektet Friskare Arvika . Talade om att jag ser att ni har glömt en grupp människor i er handlingsplan, de med ett så kallat funktionshinder (nått funktionshinder har vi väl alla?). Nej det hoppas jag inte sa hon med en positiv stämma, något helt annat och ett positivt tänkande, tvärtemot mot de känslor som förmedlades när jag pratade med avdelningschefen vilka var typsikt ”det går int!!”. Damen ansvarig för projektet började bläddra i sina papper och tog fram ett beslut fattat av politiker på att år 2, alltså 2013 skulle i projektet ett prioriterat område vara bl.a. de som har en LSS-instats. Man skulle då se över vilka behov som fanns och man skulle försöka få med den nya delen av simhallen i friskvården då man gjort den mer handikappanpassad osv. Hon ville också att jag gärna skulle komma med förslag på mer saker man kunde göra för brukarna i friskvårdsväg så jag skulle ta kontakt med den som skulle vara utförare av planen i verkligheten.

Så stort grattis samtliga bakåtsträvande människor med en människosyn jag inte vill befatta mig med. Ni hade fel. Den goda sidan som vill människors väl vinner denna gång, där varje människa, oavsett funktionshinder eller inte, har ett unikt värde. Tack för ordet.

  • Comments(3)//blogg.l-ogaverth.com/#post677

Tungt..

AnnatPosted by L-O Thu, October 11, 2012 21:54:30

De små skogsturerna (vandring) duggar tätt men kroppen blir knappast bättre. Tyckte ett tag att det gick åt rätt håll men nu tycker jag nog att jag stått stilla och kroppen är som avstängd. Fick ett fint 310-pass med Holmstrand och Carl Söderqvist i helgen och just passet kändes helt ok men annars känns det mer eller mindre förjävligt. Skumt. Ska dock till en ny läkare nästa vecka så får vi se vad som händer. Mår mentalt också rätt illa och pappas bortgång finns i mina tankar. Varje dag. Varje timme. Varje minut. Allt som har med idrott eller natur/friluftsliv att göra påminner mig. Alla skogsturer. Varje steg jag tar i skogarna. Samtal om kvällarna som aldrig kommer. Drömmar jag drömmer. Saknaden är så enorm och det har inte blivit bättre, snarare mycket värre. Trodde nog jag skulle lära mig leva med det men det känns inte så just nu. Han betydde så mycket för det liv jag valt att leva och nu är allt detta borta och söndertrasat. Frågan är vad jag ska göra åt det? Svårt. Nått får nog hända så jag hittar något som är av betydelse. Just nu känner jag bara en likgiltighet inför allt som sker.

Enda glädjen jag sett till sista tiden var väl i helgen då jag var med chefen på kalas och träffade en del trevliga människor från ”förr”. Det var kul. Påminde mig om att det mesta var bättre förr…

  • Comments(3)//blogg.l-ogaverth.com/#post669
« PreviousNext »