ADVENTURE

ADVENTURE

Julaftonsturen 2016

NaturPosted by L-O Tue, December 27, 2016 23:40:54

Julaftonsturen blev varm och gick 2016 till ett område jag inte besökt på några år. Ett ganska närliggande ställe så bilresan var kort då vi gjort upp att detta året jagar vi inte efter snö. Jag hade tidigare inte gått in i området söder ifrån och det är alltid roligt att gå in i naturområden från olika håll. Dessutom hade jag inte varit framme vid det tjärn som blev spikat som övernattningsställe. Riktigt trevlig tradition och dokumentationen som gjordes med videokamera är kul att ha.

Var ett rejält bergigt parti med höjder som i delar låg inom ett naturreservat som började bara några hundratals meter från vår lägerplats. Sista biten uppför mot 350 möh var rejält krävande och tog lite tid, precis som det ska vara. Som vanligt blev det som en militärövning med typiskt jägarförbandsuppdrag med en riktig lång infill i mörkret på väg till lägerplatsen. Vi lyckas alltid hitta en omväg till våra platser just för att vi vill ”ta” terräng över så stort område som möjligt..

På toppen av berget fanns resterna efter ett flygspaningstorn som användes under andra världskriget. Luftbevakningen i Sverige var omfattande på den här tiden och mycket betydelsefull. Luftbevakningens uppgift var att upptäcka och inrapportera all flygverksamhet – fientligt såväl som eget flyg. För detta ändamål hade hela Sverige längs kuster och landsgränser omgivits av ett radband av luftbevakningsstationer så belägna i förhållande till varandra, att den ena stationens observationsområde alltid ingrep i de båda angränsande. I de här trakterna har man passerat resterna efter ett och annat sådant bevakningstorn tidigare men här var det första gången jag såg resterna efter ett.

Tornsvalor kallades de frivilliga som bemannade dessa luftbevakningstorn. Måste ha varit ett ensamt jobb.

På natten både regnade det och blåste rätt rejält men vi höll oss torra under tarpen. Tråkigt dock att inte ha snö som lyser upp på julaftonsturen men det verkar som det blir mer och mer sällan som det är snö på dessa breddgrader under juletiden. I filmen kan ni följa delar av turen. '''



Artikel

I artikeln kan ni läsa en del av mina tankar kring träning. Eftersom en artikel får innehålla ett visst antal ord så är ju långt ifrån allt vi pratade om med men i stora hela är det med. Säkert rörde det upp känslorna hos en och annan PT. Och det är bra! Det finns såklart bra PT´s också men allt för många som blir PT´s idag har alldeles för lite erfarenhet av egen träning för att ha rätt förståelse för helheten kring träning som de sen ska instruera i. Sen vill en del krångla till det och det blir jobbigt för dem att hålla i träningen någon längre tid då allt ”runtomkring” själva träningstillfället tar massa energi. Och man vill hitta genvägar som inte finns med diverse mystiska metoder långt innan man är i närheten av sin potential och är i början av en ”träningskarriär”.

I Arvika finns också personer som kör mycket hårdare intervallpass (utifrån sin nivå) än Europamästaren på 1500 m. Ett sådant pass är för dessa därmed ångestfyllt, både före, under och efter. Det bryter snarare ner mer än vad det bygger upp och även där är man ute efter genvägen till framgång och man inser inte att det är hundra eller tusentals träningstimmar som är nyckeln till framgång. Inget annat.



  • Comments(2)//blogg.l-ogaverth.com/#post813

Skogsturer med Junior

NaturPosted by L-O Mon, July 04, 2016 13:58:11
Skogsturer med Junior. Är man på tur med Junior så blir det ofta så att man ser mycket djur. Han missar inget efter vägen – markerar och spårar allt från ekorre till älg. Otroligt stark är han för sin storlek och han har en enormt bra kondition. Blir bra när han blir lite större och det blir skidåkning på vintern.

  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post806

Julaftonstur mm

NaturPosted by L-O Mon, January 11, 2016 10:27:47

Senaste veckorna har gått av bara farten trots en långdragen förkylning. Har inte tränat på mycket länge, åtminstone inte sådant som jag anser är träning. Så har fått ägna tiden till den lilla valpen som har kommit in i vårt hus. För att göra en historia kort så fick Mathias (min kompis som gick bort i december) 8 st hundvalpar efter Tsappo. Tsappo är den fina polarhunden som har varit med mig i skogen en del, en fantastisk hund, på alla sätt. En av valparna var nästan identisk med honom i utseende och denna tyckte Mathias att jag skulle ha, annars skulle han behålla den valpen själv. Jag var tveksam då det tar en del tid och liknande men även glad att han frågade för han tyckte den valpen var speciell och det gjorde jag också. Samtidigt så var det ett unikt tillfälle att få en valp efter Tsappo. När sen historien skrevs och Mathias lämnade den här världen så var jag tvungen att bara se möjligheterna med hunden. Det var också det första som Mathias sambo Helena sa när vi möttes efter hans död. ”Nu får du ta Tsappo 2” och då var det inget att undra på så nu är jag ägare åt en valp döpt till Tsappo Junior. Vi är dock båda förvisade av Maria till att sova under trappan så där håller vi till. När det blir varmare ute åker vi nog ut..

Jag minns mycket väl hur Mathias sa många ggr att du skulle ha en sån hund, vore perfekt att ha med på turer och annat, och han hade rätt. Redan har jag varit utomhus mer än vanligtvis. På fredag är det också dags för begravning för Mathias. Jag gruvar mig redan. Det kommer göra ont...

Julaftonsturen som jag och Nilsson enligt tradition tog blev lyckad som vanligt trots storm och förkylning. En liten film/dokumentär efter den gjordes:



  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post797

Dundern mm

NaturPosted by L-O Fri, April 17, 2015 13:16:47

Kanske startades en ny traditon i och med min och Nilssons utflykt till NordVärmland för turskidåkning. Vi åkte några mil norr om Nyskoga där det finns ett bergsområde som kallas för Dundern. På vägen passerades också Antilla finngård där man var och åkte skidor några ggr som liten, så vi gav oss in och tittade. Såg trevligt ut.

Beskrivningen av området lyder:

"För den som söker vildmarkens tystnad och gamla skogar är Dundern verkligen ett område att besöka. Över i stort sett hela det 237 hektar stora ”bergsområdet” står gammal värmländsk granskog. Här kan du stöta på såväl tretåig hackspett som lavskrika, gråspett, eller kanske en majestätisk tjädertupp. Bland växterna är det framför allt lavar och svampar på de gamla träden som gör området värdefullt. Långt broktagel, norsk näverlav, lunglav och doftskinn är bara några av de ovanliga arter som trivs i den gamla granskogen.

Namnet är en kvarleva från vårt skogsfinska kulturarv. Det kommer antagligen från ordet ”tunturi” eller ”tondri” som betyder berg.

Som en extra krydda finns lämningar efter tre gamla torp – Andreastorpet, Dundern och Filpustorpet. De små resterna av öppen ängsmark är en härlig kontrast till den mörka granskogen. Dundern är sedan länge känt som ett vilt område med dåligt rykte. Det spökar styggt på Dundern, sägs det. De torpare som slog sig ned här ska enligt sägnen inte ha fått ro för alla spöken, tomtar och troll.

Delar av naturreservatet ingår i det europeiska nätverket Natura 2000."

Vi hittade en lämplig lägerplats en bit utanför reservatgränsen. Naturreservaten låg här flera stycken alldeles i närheten av varandra och området kändes vilt med stora berg runt en hel del myrområden. Givetvis måste vi upp på de flesta av områdets toppar för att kolla in utsikten. Vi såg ända till Sälenfjällen och man såg även Trysilfjället i fjärran. Lampor från Torsby flygplats sågs också från bergen på kvällen.

Snön låg djup och på vissa ställen var det nog närmare 60 cm med snö. Det var även skare som var jämn och fin så det riktigt trevlig skidåkning denna förmodligen sista tur på snö för året....



  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post786

Ormhöjden

NaturPosted by L-O Fri, March 20, 2015 15:48:39

Blev en fin tur till bla Ormhöjden med Nilsson där vi i strålande solsken gled runt på skaren i några timmar. Vi klättrade upp från Stormyren till högsta punkten på Ormhöjden där vi hittade ett lämpligt rastställe som var skyddat mot vind. Där byggde vi en stenbädd och tände en brasa och lagade oss mat. Därefter la vi oss och slumrade medans solen värmde. Det blev ganska varmt så det var inga problem att ligga i bara t-shirt. Detta är ett område som blir extra vilt vintertid. Här finns björn, lo och varg. Här är det riktiga björnmarker men björnen sov nog fortfarande tungt så vi kanske skidade över hans ide utan att märka det (som man gjort nån gång tidigare). För några år sedan så tog en björn en kalv för en bonde i sluttningen ner mot Lekvattnet, när han sedan kom tillbaka efter några dagar gav honom bonden honom en smäll med studsaren så han slocknade på platsen. En björn drog också iväg med slaktrester vid slaktboden en bit bort och fångades på bild. 4 vargar sprang förbi några hundra meter från ett läger jag och Nilsson hade för nån vinter sedan så det är både ett vilt och vackert naturområde detta.

Har också kört säsongens första intervallpass. Kändes väl lite ringrostigt men det gick tillräckligt fort, och träningsvärken efteråt var rätt rejäl. Hoppas att kunna träna på lite bättre framöver nu, utan skador och sjukdom. Kört första passet på karta också då det blev den trevliga Högerudsterrängen som skall användas under 2 etapper på o-ringen 2017 som blev invigd.

Räknar inte med att göra några stordåd resultatmässigt under våren med tanke på sjukdommar och skador men i slutet på vårsäsongen kanske det kommer att lossna. Det är i alla fall vad jag tror själv när det gäller årets säsong.





  • Comments(4)//blogg.l-ogaverth.com/#post785

Julaftonstur 2014 - över gränsen..

NaturPosted by L-O Sun, December 28, 2014 23:33:40

Traditionell julaftonstur med Nilsson. Såg fram emot denna tur, som alltid, men var lite orolig för hur mycket jag kunde bära i ryggsäcken och orka jobba med vedhuggning mm med mina knäckta revben som smärtade ganska ordentligt. Alternativet att stanna hemma fanns inte så det var bara att köra på så fick man ta smärtan efter hand den kom. Första gången jag haft smärtstillande medicin med ut i skogen och skulle jag bli liggandes så skulle Nilsson bära ut mig, det visste jag. Vi lämnar ingen kvar efter oss. Turen blev denna gång förlagd till områden norr och nordväst om Ritamäki. Finngården Ritamäki är en av Sveriges bäst bevarade och den sista finngård i Sverige som bebotts och brukats på traditionellt vis. Gården övergavs 1964. Händelsen markerade slutet på en över 300-årig epok som inleddes i slutet av 1500-talet då de första svedjebrukande finnarna sökte sig över Östersjön för att bosätta sig i obefolkade skogsområden i mellansverige.

Dessa finnskogar som erbjuder fin natur och ett annat klimat än nere i dalgångarna kring Arvika. Vi hade 1-2 grader kallt i Arvika vid avfärd och uppe vid sjön Lomsen söder om Ritamäki var vi strax över -10 grader. Och det skulle bli ännu kallare, -17 mätte vi upp och med den luftfuktighet som råder i början på vintern bet det ordentligt i kinderna. Vi tog oss över gränsen en bit väster om Kissalamp, ett ödetorp som uppfördes på 1700-talets senare hälft på svenska sidan av Varaldskogen.

Vi tog oss obemärkta in över den norska gränsen när mörkret hade lagt sig. Det är alltid en speciell känsla att korsa gränsen på detta ställe då det också finns många krigsminnen förknippade med världskriget i dessa trakter. Man undrar varje gång över hur det skulle ha varit som svensk att ta sig över gränsen till det tyskockuperade norge. Här passerade också norskar på flykt undan tyskarna, en del kanske för att organisera sig och skaffa sig kraft för att åter ta sig tillbaka in i norge och kämpa mot ockupanterna. "Flyktingruta" som gick där vi just i detta satte våra fotavtryck i den snötäckta marken kallades för Vingersruta, och den gick mellan Norsenga og Kissalamp, en sträcka på ca 40 km. Denna flyktväg användes från försommeren 1942 och fram til krigets slut. Under dessa tre år, blev ungefär 2000 personer förda i säkerhet på detta sätt. Denna led räknades som en av de säkraste i hela landet och ingen blev fasttagen under den tiden "ruta" var i drift.

Bakgrunden till "ruta" ligger i att under krigsåren skapade de tyska ockupationsstyrkorna Grensesone Øst, en särskilt kontrollerat område längs den svenska gränsen från Nord-Trøndelag i norr till Halden i söder. Den som bor eller rör sig inom området behövde tillstånd. Tysklands målsättning var att begränsa flyktmöjligheter till Sverige, samt att stoppa smugglingen av vapen och materiel till motståndsgrupper. Sonbegränsningar gjorde det svårare att fly. För dem som försökte var de så kallade "grenselosene" oerhört viktiga. Loserna (lotser, guider etc) var män eller kvinnor som kände till trakterna väl som hjälpte flyktingarna att komma i säkerhet i det sista och avgörande skedet. Gränspolis och tyska patruller kunde dyka upp när som helst, vilket nog gjorde situationen som flykting eller gränsguide till en nervig upplevelse. Idag är gränsgatan bara en slags symbol för de flesta av oss. Det är obestridligt en konstig tanke att under kriget betydde denna "gata" liv eller död för fler än vi inser. Medan vi under denna turen kan gå kors och tvärs över gränsen precis som vi ville, kunde flyktingarna bara drömma om detsamma under tiden Tyskland ockuperade Norge.

Vi pratade vidare om detta faktum och hur vi själva skulle uppträda om vi hade kunnat skruvat tillbaka klockan ungefär 70 år, medans vi rörde oss vidare in i Norge längs en blötdråg som gick genom ett vilt landskap. Terrängen bjöd på ett rikt myrkomplex, bestående av naturskog, myrmarker och en speciell biologisk mångfald.

När vi efter en rejäl strapats genom vild terräng kom till den tänkta lägerplatsen enligt ursprungsplanen, så kunde vi efter ett tags rekande konstatera att det var en alldeles för liten vedtillgång för oss. Så vi tog ett snabbt beslut om att gå vidare och vika österut mot ett annat område där vi trodde möjligheterna att hitta död ved skulle vara bättre. Innan vi kom fram till reservlägerplatsen så gick jag ner mig till låren i ett kärr och blev rejält frusen om fötterna.

På reservlägerplatsen satte vi snabbt upp en brasa och fick upp värmen på ett bra sätt. Det kändes hur temperaturen sjönk men med en brasa är det ett mindre problem. Vi stannade två nätter vid samma lägerplats och tog rejäla turer över ett stort område. Eftersom regn var uteslutet denna gång så hade vi skippat tält och hade det fint därute i skogen. På vissa ställen är naturen oerhört fin och det är inte konstigt att det finns stora naturreservat på både norska och svenska sidan av gränsen. Allt som allt blev det en mycket lyckad och trevlig tur. Trots knäckta revben gick det att genomföra turen på ett relativt bra sätt, fast lite ont hade jag allt..





  • Comments(2)//blogg.l-ogaverth.com/#post782

Mer snö och kyla tack!

NaturPosted by L-O Sun, December 07, 2014 21:00:50

Blivit några rejälare turer i skogarna förutom de vanliga småturerna. Senast (innan senaste regnet kom) så hade första snön och isen lagt sig så det var härlig luft och marken över myrar och kärr var halvfrusen. Kändes grymt bra att lägga sig framför brasan på en gransrisbädd och andas in frisk luft. Bävern jobbade hårt i bäverland och han hade på ett ställe skapat en ny damm och naturlig våtmark/viltvatten till andra djur.

Ser fram emot julaftonsturen som jag räknat ut blir den 17:e i ordningen, även om det inte inneburit att man vaknat ute exakt på julafton utan kring jul så är det numera (sen ca 10 år) en tradition att på julaftonsturen så är man ute minst natten till julaftonen. Tyvärr verkar vädret inte det bästa med tanke på att vi vill ha skidföre för att det skall vara riktigt optimalt. Ifjol fick vi ge upp den tanken då hela Värmland var i stort snöfritt under jul.

Träningsmässigt så har jag tränat på men ännu inte "på riktigt" utan mest kört underhållsträning. Kroppen känns dock nu redo för att börja med högre doser av träning. På måndagsträningen är det fullt hus och konditionssportare i alla åldrar kör på med fullt fokus. Kul att det är så många som kör dessa.



  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post780

I skogarna...

NaturPosted by L-O Wed, August 13, 2014 15:15:47

Blivit en del turer i skogar med fiske och annat när det funnits tid. En kamrat från södra delen av landet som jag jobbar med i Försvarsmakten var här hos mig och hälsade på några dagar och han tyckte Värmland var grymt fint så det var kul att visa lite fina områden.

Värmland är verkligen fantastiskt och man märker även detta år att djurlivet blivit rikare. Framförallt är det antalet fåglar, både rov och hönsfåglar, samt småvilt som ökat. Mer hare än på länge har jag också sett. Även sett mer mård och bäver än tidigare och den gamla hyddan som jag brukade titta på när jag var liten var nu, för första gången på 25 år, påbyggd igen. En räv trampade jag nästan på igår innan den studsade iväg i en väldig fart. Såg även för första gången, fast jag bodde där i dryga 23 år och var ute varenda dag, en ryttlande tornfalk i Säterud. Det skall även ha setts en havsörn vid Sälbodaälven men den har jag inte sett själv.

Minns att det sas för längesen att när vargen ökade i Värmland skulle alla andra djur försvinna men verkligheten visade sig vara annorlunda fast det nu finns vargrevir över hela länet, även om det på några ställen är mindre med älg kvar att jaga. Kanske är nivån på de olika arterna nu i ganska god balans. I vilket fall som helst så tror inte jag det är några problem att jaga alla dessa arter som läget är nu. Att även mitt skygga och mytomspunna favoritdjur järven visat sig i bla Gunnarskog och även söder om Arvika är häftigt. Blir intressant om man kommer på några spår efter den till vintern.

Gjorde även en kortfilm på bäver och älg från Gunnarskog.







  • Comments(3)//blogg.l-ogaverth.com/#post765
Next »