ADVENTURE

ADVENTURE

- Tror att jag kan springa åtskilligt fortare - om jag kapar ett par kilo fläsk!

IdrottsprofilerPosted by L-O Thu, November 01, 2012 14:55:54

Kan tipsa mina läsare om en mycket bra artikel på friidrott.se där ni kan läsa om legenden Tore Axelsson 55 år, från Metbäcken. Tore Axelsson har en ”gammal” löparkarriär bakom sig på 80-talet, bland annat på landslagsnivå i terränglöpning och i Terräng-SM en gång var han och Lars-Erik Nilsson etta och tvåa, när de båda tävlade för Kils AIK. Tore spåddes en lysande löparkarriär då han hade den rätta talangen. Tore lade dock ned tävlandet pga. skador och överträning och det skulle komma att dröja över 20 år innan det blev en comeback. I år vann han bl.a. H55 över 8000 meter på Terräng-SM i Linköping med en segermarginal på över tre och en halv minut.

Här kan ni läsa intervjun:

Intervju Tore Axelsson Friidrott.se

Jag är imponerad av Tore som idrottare men hans storhet som människa är det jag först tänker på när jag hör hans namn. Tore har skickat flera uppmuntrande mail mm när jag haft det tungt efter att pappa gick bort – tycker det säger det mesta om en person. Jag är väldigt tacksam över att ha förmånen att lärt känna Tore och ser fram emot nästa gång vi träffas.

  • Comments(5)//blogg.l-ogaverth.com/#post675

Orientering som livsstil

IdrottsprofilerPosted by L-O Thu, November 10, 2011 16:28:48

Hårdaste idrottaren i min serie om idrottsprofiler är även en av de finaste, snällaste och ödmjukaste människor jag någonsin mött. Den allra största av förebilder. Så hård som idrottare att han springer nattorientering som är bland det tuffaste du kan utsätta kroppen för, några veckor efter en mycket allvarlig bukoperation som många helt enkelt inte klarar av, utan faktiskt rent av dör utav. Då är man nog ganska hård, minst sagt.

Jag är också oerhört tacksam för att ha en så ödmjuk och snäll pappa som alltid ställer upp, för alla, jämt och ständigt. Skulle någon ringa vid 04.00 från djupaste Norrland och behöva hjälp med något så skulle han ställa upp och åka dit, direkt. Ingen tvekan på det inte. Förutom att han är en underbar pappa för sina fyra barn, Ninni, Eric, Per-Anders och minstingen jag själv har han också varit någon som jag och en del andra sett upp till på många sätt. Många har genom åren sagt fina saker om pappa. Hans positiva och öppna sinne som har gett vänner från alla möjliga och omöjliga ställen i vårt avlånga land. Aldrig gnällt för något och som sagt alltid har han ställt upp om någon behöver hjälp med i stort sett vad som helst. Hade han fått betalt för det arbete han gjort åt en massa folk genom åren vore han miljonär för länge sen. Aldrig i hela mitt liv har jag heller sett honom berusad. Aldrig ett ont ord om någon, oavsett vad de har gjort för idiotiskt eller hur illa och lågt de än har betett sig mot honom själv eller någon annan. Det är sann styrka. Farsan har alltid varit nöjd med det som han har och inte som jag märker de flesta gör idag, strävar efter något mer, något nytt, något dyrare eller något som inte finns. Varje dag har han föregått med ett gott exempel!

Hans mångåriga idrottande och då framförallt inom orienteringen som han brinner så mycket för fortfarande beundrar jag oerhört. En livsstil. Nästan 60 år i orienteringsporten. En kamrat sa för några månader sen att han kände sig illa till mods då han hörde att farsan gick på cellgifter. Han berättade då att farsan en gång hade inspirerat honom till att börja träna konditionssport och att vara fysiskt aktiv, något som han var oerhört tacksam för. Han hade sett pappa träna många gånger när han var hos mig och hälsade på och i Gunnarskog för 15-20 år sen var det få som tränade på ”riktigt”. De flesta spelade väl lite fotboll och drack sprit på helgerna. Inga vidare förebilder fanns det. Det var då han såg farsan löpa iväg till skogs och inspirerades av vilket ledde till att han började träna konditionssporter berättade han, och detta var han mycket glad över idag då hans fysik är bland de bättre man kan ha.Farsan har haft en ganska unik inställning till idrotten då han tränat och tävlat hårt och på ganska hög nivå genom många, många år men ändå varit långt ifrån den där egocentriska, lite maniska personligheten ju vissa idrottare kan vara. Han har kanske aldrig varit den mest framgångsrikaste ”stjärnan” rent idrottsligt men hade heller inte haft några behov av det utan har istället haft så mycket annat utbyte av idrotten som sträcker sig över många decennier. Idrotten för honom har varit mer av en livsstil. En sund inställning som gett så mycket under väldigt många år. Även ett vinnande koncept som då han vissa år tränat det där lilla extra haft en grym kapacitet som bl.a. gett ett SM-guld i orientering där hann vann med flera minuter. Då är man i rätt ok skogslöparform.

På träning på den gamla goda tiden hängde han gott med i skogslöpartempot den tidens värsta skogslöpare höll, legenden - ”skogens konge” Magne Lystad, vars orienteringsteknik var långt före sin tid. Magne var den första segraren individuellt i det första EM/VM i Löten 1962. Magne höll till i Västvärmland under delar av året då han jobbade som skogsarbetare och tränade med västklubbarna.

Orientering började farsan med i Sälboda GOIF där orientering var stort på 40 och 50-talen. Orienteringen överhuvudtaget var en idrott som många höll på med på den tiden. Han satsade hårt som junior på orientering och det var ibland dubbla dagspass som skulle avverkas och formen började växa fram men tyvärr bröt han fotleden under denna tid och fick problem att fullfölja planerna. Dock satte han ett löprekord i det militära som ingen förr hade klarat och det var i 20 km terränglöpning med en sprängmina på ryggen. Många löpare hade varit vassare på väglöpning men några kilos extravikt klarade de inte av. Tiden var nästan 5 minuter snabbare än det tidigare rekordet. En sprängmina var inte helt enkel att springa med och i duschen efteråt sved det till något oerhört på ryggen har jag fått berättat då han blivit skinnflådd av minans friktion mot ryggen.

Senare upphörde Sälboda GOIF´s orientering, främst pga. ledarbrist och bristande ekonomi. Farsan har berättat att ibland spelade orienterarna i Sälboda träningsmatch i fotboll mot fotbollslaget och ibland vann orienterarna som förmodligen orkade mera i andra halvlek.

Farsan och flera av de andra orienterarna i Sälboda fortsatte sedan i Gunnarskogs IK. Där det blev en del kavle (stafett) framgångar tillsammans med bl.a. vinter- Olympiern John Guttke och orienteringslegenden John ”E” m.fl. Värmlandskavlen som var riktigt stor och med många vassa orienterare på startlinjen vann man några gånger. Blev även en del skidorientering på vintrarna där man nådde en del framgångar.

Blev efter Gunnarskogperioden klubbyte till Arvikaklubben OK Jösse där han ex. sprang riktigt bra på veteran-SM så det blev ett guld efter ett mycket bra lopp där han var flera minuter före tvåan. Var tufft att vinna klassen den gången skall sägas då gamla världsmästare fanns med som fortfarande tränade mycket och brutalt hårt. Under den här tiden var farsan riktigt uthållig och stark i tunglöpt terräng. Om jag inte minns helt fel har han även ett SM-silver från året efter och något SM-brons. Kanske var det under dessa år som han var allra bäst tränad utifrån åldern om man får tro vad han har sagt själv. Minns hur han sprang då och det var inte ens många seniorer som hängde med på långa sträckor i skogen där terrängen var tung. Men kanske gjorde konkurrensen att han var tvungen att ha kapacitet då han tävlade mot folk som t.ex. Norske veteranorienteraren Slungaard vilken gjorde under 2,30 på marathon då han var en bit över 50 år.Debuten i fjällorienteringens hårda mytomspunna patrulltävling över tre dagar i Jämtland/Härjedalen blev det 1986 och det blev där seger i första försöket tillsammans med Kjell Green från Kils OK i 45-klassen. Det var hela 71 patruller?! tillstart, också då med f.d. världsmästare i startlistorna och andra kända, starka löpare. Som nämnde norrmannen Slungaard. Lite skillnad mot nu kan man nog säga då samma klass eller H21 på sin höjd kanske lockar runt tio patruller. I fjällorienteringen blev det sen ett antal klassegrar med en del andra löpare men mest tävlingar och även segrar blev det med starke västgöten Alvar Andersson som då var grym att springa i skogsterräng. Detta var en tävling som passade farsan. Fjällorienteringen och det runt omkring där har jag fina minnen från då jag som liten fick vara med och följa loppet varje år. Min mamma gillade också fjällen väldigt mycket. Det var nog faktiskt där jag själv fick infallet att man nog skulle börja köra lite hårdare med orientering och långa terränglopp så småningom när jag slutade med bollsparkandet. Hylte OK:s paradtävling, Sydsvenska 2-milen som arrangerats mer än 60 gånger var också en tävling där han vann fler gånger. Det passade onekligen farsan bra att springa långt i tuff skogsterräng.En massa prestationer utöver det vanliga har han alltså gjort under en lång tidsperiod men det bästa är nog all inspiration han har gett till andra utan att veta om det själv. Numera är det Västvärmlands OK som gäller för pappa. Senast i år vann han KM. Med ett blodvärde som knappt fanns efter ett halvår på cellgifter. Själv skulle jag nog inte ens kommit upp ur sängen med detsamma.

Om jag blir hälften av den far som han är och har varit genom alla år när jag själv får barn, så vet jag att mina barn har det riktigt bra!

  • Comments(3)//blogg.l-ogaverth.com/#post603

Rip Grete Waitz

IdrottsprofilerPosted by L-O Wed, April 20, 2011 13:42:05

Igår lämnade Grete Waitz jordelivet efter en lång kamp mot cancer. Inte ens de allra starkaste står emot denna hemska sjukdom. Grete blev 57 år gammal. Grete var en av de som bröt barriärer för kvinnor när det gäller fysisk aktivitet och visade att det inte var ”farligt” att springa långt för kvinnor. Grete började som banlöpare. Hon satte världsrekord på 3 000 meter två gånger, deltog i OS i München 1972 och tog två EM-brons. 1983 tog hon det första VM-guldet någonsin, då damernas maraton var första gren i det första världsmästerskapet i Helsingfors. Hon sänkte världsrekordet för maraton med sammanlagt nio minuter. Hennes personbästa från 1986 var 2.24.54.

Waitz blev kanske mest känd för sina nio segrar i New York marathon. Hon vann också London marathon två gånger och tog guld på VM i terränglöpning fem gånger. Hon mottog Norska sportjournalisternas statyett fyra gånger, vilket är flest av alla. Bland Waitz stora meriter finns VM-guld, samt silver i Olympiska sommarspelen 1984. Efter karriären arbetade Waitz som tränare men även med välgörenhetsarbete, exempelvis för IOK. Waitz står staty utanför Bislett stadion i Oslo. Hon fick Fearnleys olympiske ærespris för sina insatser i OS 1984.

Jag hade turen att få träffa och prata med henne för några år sedan i Oslo när jag och Martin var på löplabbet där Martin då jobbade. Vi pratade en del om träning den gången och jag fick en del bra tips men framförallt minns jag henne som en varm och stor människa som inspirerade andra. Bara åtta dagar före hon dog höll Grete ett föredrag om träning genom en stiftelse mot cancer. Grete arbetade aktivt ända till slutet för bättre villkor för de som drabbades av cancer.

LÄS MERA:

http://www.nrk.no/nett-tv/indeks/118151/

http://nrk.no/sport/1.7601169

”Hon var min största idol” Sveriges maratondrottning sörjer avlidna Grete Waitz

Grete Waitz död i cancer i natt Norge i sorg efter att friidrottsstjärnan gått bort

http://blogg.l-ogaverth.com/#post69

  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post557

Imponerande uppvisning av Larsson

IdrottsprofilerPosted by L-O Sat, June 19, 2010 12:35:45

Var och tittade på sommarskidåkning igår vid Kölen sportcenter på gränsen mellan Sverige och Norge. Ett mkt trevligt litet arrangemang och Arvika-Martin imponerade då han vann hela showtävlingen. Martin Larsson ställdes i finalenloppet mot tre tidigare sprint-världsmästare: Thobias Fredriksson som vann VM 2003, Jens Arne Svartedal som vann 2007 och hemmastjärnan Ola Vigen Hattestad som vann 2009. Men arvikagrabben tog starten direkt och gav aldrig någon annan en chans starkt påhejjad av galna supporters i borte kurvan på banans vändpunkt. Riktigt kul!

  • Comments(2)//blogg.l-ogaverth.com/#post450

Det är aldrig försent

IdrottsprofilerPosted by L-O Wed, April 07, 2010 12:56:51
Ett fint litet reportage om forne Arvikalöparen Sören Persson som bara blir bättre med åren. Sören har satt ett antal svenska rekord i sin åldersklass och är bättre än någonsin. Härligt att någon bevisar motsatsen och att man kan utvecklas bra när man blir äldre. Han är hängiven sin löpning och tycker träning i många olika former är oerhört kul och det som Arvika Fotbolls herrlag tränar på en av deras "hårdveckor" gör Sören på en dag. Han äter däremot sådana fotbollspelare till frukost! Tränade med Sören igår och tyvärr är han lite halvskadad i ett baksida lår så han får köra en del alternativträning för tillfället men han är nog snart på gång igen för det ska nog mer än en skada till för att stoppa denne man.

  • Comments(2)//blogg.l-ogaverth.com/#post425

Långlopp vs OS

IdrottsprofilerPosted by L-O Tue, March 02, 2010 22:26:21

Martin Larsson satsar numera på långlopp och målet är antagligen att förbättra sin andraplacering i Vasaloppet från 2005. Förr eller senare tror och hoppas jag att han gör det. När jag följde OS-femmilen där Johan Olsson åkte så grymt bra slog det mig också att Veerpalu blev 6:a endast 6 sekunder efter spurtkanonen Northug. Helgen innan var Veerpalu 9:a, 23 sekunder efter täten. Martin var där 6:a. Tolkar detta som att Martin givetvis kunde ha åkt bra på femmilen, även Fredriksson, Brink och Svärd kunde säkert ha åkt bra om man ska gå enbart efter resultaten...

Blir spännande att följa Vasaloppet. Håller såklart på Martin men det känns som det är andra som är lite större favoriter. Oskar är nog den jag håller som starkast just nu men någon helt annan kan vinna, det är väl det som är bäst med idrott - man måste tävla först och sen vet man vem som vinner. Längesen jag tränade med den gode Larsson nu, får hoppas att vi kan köra några pass ihop här framöver. Pratade med honom för några veckor sen och formen var stigande så det lät bra inför vasan. Martin är verkligen en god ambassadör för Arvika. En förebild för samtliga Arvikabor. Otroligt seriös och med sunda värderingar.

Resultat OS

Resultat Tartu

  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post411

VM - långdistans reflektioner

IdrottsprofilerPosted by L-O Tue, August 25, 2009 13:19:46

En annan idrottsman som alltid imponerar oerhört är Etiopens långdistanslöparkung Bekele. Han tränar dessutom förmodligen 4ggr så mkt som redan nämnde sprintlöpare Bolt. Lika extrem genetik för just långdistanslöpning som Bolt har för sprint. Kenenisa Bekele har sedan 2003 etablerat sig som världens bäste långdistanslöpare. Han innehar världsrekorden på både 5 000 meter och 10 000 meter (även inomhus på 5 000 meter) som han övertagit från landsmannen Haile Gebrselassie. Han tillhör även världseliten på 3000 meter och är en mycket framgångsrik terränglöpare. Bekele har vunnit VM-guld 4 gånger i rad på 10 000 meter i VM 2003, 2005,2007 och 2009 samt guld i OS 2004 och 2008.

Han har guldmedalj på 5 000 meter från OS 2008 och VM 2009, en silvermedalj på 5 000 meter från OS 2004 och en bronsmedalj från VM 2003. På seniornivå har han aldrig förlorat ett lopp på distansen 10 000 meter. I VM i terränglöpning vann han båda distanserna ( 4 resp 12 km) fem år i rad 2002-2006 (totalt 11 VM-guld) och han vann 27 terränglopp i rad 2001-2007. Bekele blev av tidningen Track and field news utsedd till världens bäste friidrottare 2004 och 2005. Bekele anses vara en helt komplett löpare men är förmodligen mest känd för sin spurtförmåga. I VM-finalen 2007 på 10 000 meter var han storfavorit till att ta tredje raka VM-guldet på distansen. Förväntningarna infriades men han fick mycket tufft motstånd från sin landsman Sileshi Sihine. Med ett varv kvar tycktes Bekele nästan vara avhängd men med en mäktig avslutning sista 200 meterna avgjorde han ändå loppet.

Vid OS i Peking 2008 var Bekele favorit att försvara OS-guldet på 10 000 meter. Han vann före Sileshi Sihine. Bekele upprepade därmed Gebreselassies bedrift med att vinna OS-guld på mildistansen två OS i rad. Han hade därmed fem raka guld på 10 000 meter i VM och OS. Segern på 5000 meter innebar att Bekele blev den första på herrsidan sedan 1980 att i samma OS vinna guld på både 5000 och 10 000 meter. Under årets VM lopp på 10000 meter den 17 augusti 2009 tog Bekele sitt sjätte raka guld i VM och OS på 10 000 meter och tangerade även Gebreselassies notering på 4 raka VM-guld på distansen. Eritreas Zersenay Tadese drog upp ett högt tempo och lyckades skaka av sig alla utom Bekele som sedan i vanlig ordning avslutade loppet oerhört snabbt. Segertiden blev 26:46.31 vilket är nytt VM-rekord. Noterbart är att Bekele avverkade loppets andra halva på fantastiska 13 min och 6 sek.Vad är det som är så speciellt med Etiopisk långdistanslöpning? Ja, jämför man med Sverige är det stor skillnad, milsvid skillnad. I Sverige springer människor runt kvarteret, på ett löpband i ett gym eller några rundor i en park. De svettas lite, dricker lite vatten och stretchar. I Etiopien är det tvärtom. De som löper där gör det på det blodigaste allvar man kan tänka sig. Varje morgon ger sig tiotusentals unga män och kvinnor ut och löper. Sen går de hem och vilar, för att senare på kvällen samma dag löpa igen. Etiopien är ett av världens fattigaste länder och mer än varannan person är arbetslös. Medellivslängden för en Etiopisk man är omkring 50 år. Löpningen är för en liten del av dessa en chans att försöka förändra sitt liv. Haile Gebrselassie har visat att det går. Han har tagit 25 världsrekord. Han är en av världens mest framgångsrika idrottsmän och har idag 400 anställda i sitt bolag. Något han aldrig hade kunnat nå upp till utan sin framgångsrika löparkarriär.

Många kämpar för att nå denna framgång men kommer aldrig att bli ”något” inom löpningen men dessa tusentals människor ser vi aldrig och tänker kanske inte särskilt mkt på heller men det är just det som gör att några få blir framgångsrika det är att mängden löpare är så otroligt stor i dessa länder. De flesta springer och de ber och de sover och tränar återigen. 2 mil, 3 mil, 4 mil om dagen. Föräldrar väntar hemma och de ber också för att de ska bli duktigare löpare och tjäna pengar till familjen. Det är ett hårt liv.

Att de Etiopiska löparna har en vilja av stål och fortsätter kämpa och löpa även när det gör som mest ont, så ont att du bara vill lägga dig ner och skrika. Det kan man se exempel på när Bekele vann sitt VM-guld 2005, bara två veckor efter att hans 17 åriga flickvän föll ned och dog under ett träningspass. Det kanske kan förklara lite hur hårda dessa människor är jämfört med oss som har ”allt” från början. De springer tills de dör om det så behövs...

  • Comments(3)//blogg.l-ogaverth.com/#post334

VM - sprint reflektioner

IdrottsprofilerPosted by L-O Tue, August 25, 2009 13:03:25

Usain Bolt. Den överlägset största sprinttalangen världen hittills skådat. Säger hittills för det kommer kanske fler. Utklassade motståndet på både 100 och 200 meter. Dubbla världsrekord under ett och samma VM. Fick en fråga om jag trodde han var dopad? Så länge motsatsen inte bevisas, självklart inte. Han blev junior-världsmästare redan som 15 åring. En sak är iaf säker ang Bolt och det är att han har en extrem genetik som gör honom så otroligt snabb. Kanske en genetisk defekt som gör honom så snabb.

Men man ska faktiskt komma ihåg att alla löpare på 100 meter genom historien - utom just tre löpare (Bolt, Gay, Asafa P) som varit under 9,80 på 100 meter senare har visat sig varit dopade. Men detta ska man inte spekulera i allt för mkt. Träningsmetoder utvecklas, framförallt inom sprintlöpning. En grym idrottsman med ett fruktansvärt steg är han, ”Insain” Bolt. När vi ändå är inne på sprintlöpning och doping kan vi gå tillbaka till världens kanske mest kända dopingfall. Kanadensaren Ben Johnsson under OS 1988. Han vann guldet på 100 meter på nya världsrekordtiden 9.79 men diskades några dagar senare för bruk av anabola steorider. Det lustiga med den historien är att syndabocken Ben sa att alla andra är dopade också men att bara han åkte dit. Förmodligen talade han sanning när han sa detta för senare har det visat sig att den som nu fick guldet i OS 1988 – Carl Lewis, inte ens borde ha stått på startlinjen i OS. Carl Lewis testades nämligen under USA:s uttagningar till OS 1988. Detta enligt de dokument som Wade Exum, ansvarig för dopningskontrollerna i USA:s OS-kommitté mellan 1991 och 2000, lämnat till tidningen Sports Illustrated.

I tre olika test inför OS hade Carl Lewis förbjudna substanser i kroppen. Inga dokument visar dock att Lewis skulle ha tagit just anabola steroider - men många idrottare har stängts av när de visat sig använda samma preparat som Lewis gjorde inför OS 1988. Enligt Carl Lewis tränare Joe Douglas har idrottaren inte tagit några prestationshöjande medel. Wade Exums dokument visar att fler än 100 positiva dopningtest lämnats - men de har aldrig blivit offentliga. Det lustiga i detta är väl också att den gode Carl är en av de som inte hyllar Bolt utan är tveksam till dennes resultat.

–Jag vill inte hylla Bolt nu och bli besviken i framtiden, säger han. Intressant?

  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post333
Next »