ADVENTURE

ADVENTURE

Julaftonsturen 2016

NaturPosted by L-O Tue, December 27, 2016 23:40:54

Julaftonsturen blev varm och gick 2016 till ett område jag inte besökt på några år. Ett ganska närliggande ställe så bilresan var kort då vi gjort upp att detta året jagar vi inte efter snö. Jag hade tidigare inte gått in i området söder ifrån och det är alltid roligt att gå in i naturområden från olika håll. Dessutom hade jag inte varit framme vid det tjärn som blev spikat som övernattningsställe. Riktigt trevlig tradition och dokumentationen som gjordes med videokamera är kul att ha.

Var ett rejält bergigt parti med höjder som i delar låg inom ett naturreservat som började bara några hundratals meter från vår lägerplats. Sista biten uppför mot 350 möh var rejält krävande och tog lite tid, precis som det ska vara. Som vanligt blev det som en militärövning med typiskt jägarförbandsuppdrag med en riktig lång infill i mörkret på väg till lägerplatsen. Vi lyckas alltid hitta en omväg till våra platser just för att vi vill ”ta” terräng över så stort område som möjligt..

På toppen av berget fanns resterna efter ett flygspaningstorn som användes under andra världskriget. Luftbevakningen i Sverige var omfattande på den här tiden och mycket betydelsefull. Luftbevakningens uppgift var att upptäcka och inrapportera all flygverksamhet – fientligt såväl som eget flyg. För detta ändamål hade hela Sverige längs kuster och landsgränser omgivits av ett radband av luftbevakningsstationer så belägna i förhållande till varandra, att den ena stationens observationsområde alltid ingrep i de båda angränsande. I de här trakterna har man passerat resterna efter ett och annat sådant bevakningstorn tidigare men här var det första gången jag såg resterna efter ett.

Tornsvalor kallades de frivilliga som bemannade dessa luftbevakningstorn. Måste ha varit ett ensamt jobb.

På natten både regnade det och blåste rätt rejält men vi höll oss torra under tarpen. Tråkigt dock att inte ha snö som lyser upp på julaftonsturen men det verkar som det blir mer och mer sällan som det är snö på dessa breddgrader under juletiden. I filmen kan ni följa delar av turen. '''



Artikel

I artikeln kan ni läsa en del av mina tankar kring träning. Eftersom en artikel får innehålla ett visst antal ord så är ju långt ifrån allt vi pratade om med men i stora hela är det med. Säkert rörde det upp känslorna hos en och annan PT. Och det är bra! Det finns såklart bra PT´s också men allt för många som blir PT´s idag har alldeles för lite erfarenhet av egen träning för att ha rätt förståelse för helheten kring träning som de sen ska instruera i. Sen vill en del krångla till det och det blir jobbigt för dem att hålla i träningen någon längre tid då allt ”runtomkring” själva träningstillfället tar massa energi. Och man vill hitta genvägar som inte finns med diverse mystiska metoder långt innan man är i närheten av sin potential och är i början av en ”träningskarriär”.

I Arvika finns också personer som kör mycket hårdare intervallpass (utifrån sin nivå) än Europamästaren på 1500 m. Ett sådant pass är för dessa därmed ångestfyllt, både före, under och efter. Det bryter snarare ner mer än vad det bygger upp och även där är man ute efter genvägen till framgång och man inser inte att det är hundra eller tusentals träningstimmar som är nyckeln till framgång. Inget annat.



  • Comments(2)//blogg.l-ogaverth.com/#post813

Seger i Kilterrängen 2016

TävlingPosted by L-O Fri, November 04, 2016 15:59:32

Blev en dubbelseger i Kilterrängen till TEAM FORIMP och Set Sail IF då jag och Mona Hallberg från Teamet tog hem segrarna i herr och damklassen. Banan i Kil är tuff och går längst med knixiga stigar och avslutas med en rejäl klättring x 2 i slalombacken vid Fryksta. Tänkte innan start att jag kör det som jag kan, och kan krävas för dagen, då jag vet att utifrån den träning jag gjort så är jag pigg i kroppen. Även om jag såklart är en bit ifrån min bästa kapacitet, men formen har varit rätt så stabil på slutet och jag är inte nerkörd vilket jag var sist jag deltog i detta lopp. Så klart snabbare än så räknade jag med iaf. Hälsenan lovade också gott på uppvärmningen och det brukar vara ett bra tecken för löpsteget.

Vi var flera orienterare i täten från start som drog upp tempot. Mycket duktiga och hårdsatsande juniorlandslagsmannen i orientering, Andreas Uller som är riktigt vass i skogen nu körde på i början. Han aviserade dock att han inte skulle köra stenhårt runt hela vägen runt banan då han nyss börjat grundträna igen för nästa års orienteringssäsong och inte ville riskera någonting så han klev åt sidan efter ngr kilometer. Så därifrån blev jag ensam i skogen. Höll uppe farten ett tag till men såg att det hade skapats en rejäl lucka bakåt så då tog jag det lite lugnare i skogen men försökte att flyta på i god fart. Tänkte jag kunde öka lite på slutet där banan ändrar karaktär.

I slalombacken så sprang jag upp på fel sida skidliften så jag fick vända tillbaka ner och fick börja om klättringen uppåt. Detta kändes mindre bra och när jag såg att jag inte var jagad så började jag gå i backen. Tappade farten därifrån och in då jag hade ett betryggande avstånd bakom och motivationen att pressa sista biten försvann med felspringningen men fram dit var det ett bra lopp och det hade faktiskt varit intressant vad sluttiden hade blivit om man gått 100 % hela vägen. Räcker att veta att den blivit bra och ett bra genomförande var det av båda teammedlemmarna.

Duktiga USM-vinnaren på Långdistansorientering Lukas Olm Kils OK blev tvåa och klubbkamraten, starke Viktor Kolberg som gjorde ett mycket bra lopp blev trea. Team Forimps Mona Hallberg vann damklassen med 10 minuter!!? och blev 6:a i herrklassen. Starkt!

Resultat Kilterrängen







  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post812

Seger i Långa Terräng DM

TävlingPosted by L-O Tue, October 18, 2016 23:21:32

I lördags avgjordes årets långa terräng-dm på hemmaplan där KFUM Arvika Friidrott hade fixat banan i terrängen vid Viks elljusspår. Det var en tuff tvåkilometersbana som seniorklassen skulle avverka 6 gånger, alltså 12 km. Hade förhoppningar om att göra ett bra lopp, då det är hemmaplan, trots att man inte kan förvänta sig att springa så fort som man har gjort då kapaciteten är klart sämre numera. Rent mentalt tror man ändå fortfarande att formen är superbra bara man sätter på sig en nummerlapp och det kändes också rätt bra på uppvärmningen, vilket gav förhoppningarna en extra boost. Hade tagit ett beslut långt innan tävlingen att detta skulle vara mitt sista DM som jag springer seniorklassen. Ett fint avslut på hemmaplan vore kul att få till tänkte jag redan när jag först gången i våras såg att långa DM skulle gå i Arvika.

Hälseneskadan kändes också mindre under uppvärmningen och det brukar vara lovande för löpsteget. Detta innebar också att jag kunde köra i riktiga tävlingsskor vilket jag inte gjort på ett tag då det smärtat för mycket i hälsenan och fått haft lätta träningsskor istället.

Planen innan start var att öppna kontrollerat och hålla farten och eventuellt öka mot slutet. Tyvärr var det inget stort startfält i någon av klasserna men det var inget jag kunde göra något åt utan jag bestämde mig innan att försöka göra det så bra som möjligt utifrån förutsättningarna. Starten gick och nån junior ville såklart köra fort första biten, som vanligt. När vi gick in i första riktigt långa stigningen som höll i sig omkring 300 meter så blev jag dock ganska snart ensam. Var rätt förvånad. Kände i backen att denna backen är rejält lång och krävande, och 6 ggr här var inte att leka med förstod jag men det kändes ändå förvånansvärt bra och kontrollerat.

Efter 2 varv var jag förvånad att det flöt på såpass bra och jag kunde konstatera att dagsformen var riktigt bra utifrån nuvarande status. Go känsla att känna detta på en hemmatävling. Träningskamrat Nilsson langade lite sportdryck åt mig och jag kunde växla några ord med honom ut på tredje varvet. Kul att han var där mitt sista lopp som H 21:a. Det var nu en rejäl lucka bakåt men jag försökte hålla upp farten ändå. Sprang fortsatt avslappnat och snart så var jag ute på sista varvet och kunde gå i mål med en klar seger i H 21 till Set Sail IF med en tid på 41,?? minuter. Var ett riktigt bra lopp på denna tuffa bana utifrån förutsättningarna tycker jag. De vann ju faktiskt DM för ngr år sen på 44 min på en enklare och snabbare bana. En fin avslutning på min H 21 sejour innan jag tar klivet upp till H 40 och riktig gubbmotionär nästa år. Då får man springa 8 km om man ska vara med på långa DM. Blir lagomt. Kul att Mona Hallberg i vårt team FORIMP och tävlandes för Set Sail IF hade så fin fart på benen lagom till hösten och gjorde ett mycket bra lopp i damseniorklassen.

Sammantaget en mkt bra bana och arrangemang, synd bara att det var så få deltagare med i loppet och +Wattcupen...





  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post811

3xSM-guld - helt sannslöst

TävlingPosted by L-O Fri, September 23, 2016 00:19:08

Stockholmspolisens Skytteförening arrangerade Springskytte-SM 2016 på Grimsta Skjutbana lördagen 17/9. Jag tävlar i springskytte för anrika skytteklubben Kungliga Värmlands regementes skytteförening (I2 skf). Hade på slutet tränat lite mera springskytte med klubbkamraterna inför SM och hade gjort några kanonresultat. Eftersom jag lyckades vinna kretsmästerskapet så visste jag att jag låg bra med för klubben håller såpass bra klass i springskytte där man bla är regerande mästare i stafett 5 ggr i en följd. Jag kom även till start som regerande svensk mästare i den individuella tävlingen i H 21, där jag har försvarat titeln en gång tidigare då jag första gången vann individuellt guld 2014.

På den individuella tävlingen så gick det sämre på skyttet för mig än på mycket länge, men såg att även andra missade. Var dock väldigt snabb på skyttestationerna, där var det blixtsnabbt agerande, finns många som står oerhört länge och siktar för varje skott och går in sista 50 meterna till skjutstationerna för att få ner pulsen för att skjuta bättre men det är sällan det lönar sig i H 21. Åtminstone har det inte gjort det hittills jag har varit med även om jag vann ett SM-guld 2014 med 3 minuters marginal tack vare ett bra skytte. I de äldre klasserna där man får använda stödhand, har kortare banor och där man springer långsammare så funkar nog detta bättre. Efter målgång så var det länge ovisst hur långt det skulle räcka men hade verkligen marginalerna på rätt sida och kunde för tredje gången i rad!!?? vinna SM-guldet, med 23 sekunders marginal. Gäller att ha rätt taktik vid rätt tillfälle och att marginalerna är med på rätt sida, då kvittar det om det är snyggt eller inte, det är ju ingen skönhetstävling precis. I ett SM är det resultatet som räknas och eftersom jag tagit guld tre år i rad verkar det som taktiken jag haft vid varje tillfälle har lönat sig.

Eftersom mina duktiga lagkamrater (3 i varje lag) som tränat springskytte bättre än någonsin gjorde otroligt bra prestationer så kom även lagguldet, SM-guld i lagtävlan med oss hem till Värmland. Riktigt kul för det var de andra verkligen värda!

Stafetten (3 sträckor) som går någon timme efter den individuella tävlingen blev även i år en tight uppgörelse där jag åren innan varit med i det vinnande laget tre år i rad. Stafetten är nog höjdpunkten för publik och tävlande där det premieras snabbt skytte och att ha is i magen vid man mot man dueller. Vi har haft flyt alla år jag varit med och ett år vann vi med endast 3 sekunder efter 3 sträckor och 6 skjutstationer. Det skulle även i år bli riktigt spännande. Jag sprang som ifjol andrasträckan och fick gå ut som fjärde man med en marginal på ca 20 sekunder upp till förstaplatsen efter att första sträckan var avgjord där Marcus gjorde en stabil insats. Första skjutstationen gick inte helt bra där jag var uppstressad och skakig så vi låg kvar på samma placering men sedan kunde jag springa ikapp några framförvarande lag och kom in till andra skjutningen som 2:a. Där gjorde jag en mycket snabb och säker skjutning vilket gjorde att jag kunde växla ut laget i ledningen med ca 18 sekunder och eftersom flera av de andra lagens skyttar blev stressade av detta och sköt bort sig samtidigt som vår siste man, säkre Lars Persson gjorde en klockren insats på skjutvallen så kunde stafettlaget ta hem sitt 4:e SM guld i rad, återigen före Stockholmspolisens lag 1.

Tre SM-guld trodde jag inte var möjligt. Helt otroligt bra, 3 SM-guld av 3 möjliga, alla i laget hade verkligen rätt flyt på rätt dag och vi har ett riktigt bra lag där lagledare Hans Törnevik som ordnar med träningar mm, år efter år, är oerhört betydelsefull. Och att avslutningsvis vinna Stafetten tillsammans med de andra känns verkligen otroligt bra. Bättre än detta resultat kan man ju aldrig få så det är lika bra att lämna in vapenlicenser och skrota alla löpskor man har och aldrig titta åt det igen. :-) Sen kanske man kommer igen så småningom i motionsklasserna i loppen. Går ju upp i H 40 nästa år.

Hälsenan och vaden är dock illa sargade nu men 3 SM-guldmedaljer dämpar ju smärtan en hel del...



  • Comments(1)//blogg.l-ogaverth.com/#post810

Seger i Brunskogsloppet och tvåa på DM

TävlingPosted by L-O Sun, August 28, 2016 17:13:04
Förra lördagen avgjordes Brunskogsloppet. Blev ensam rätt tidigt i täten och kunde ganska ohotat springa i mål som segrare. Det var några år sedan jag senast sprang Brunskogsloppet. Hade glömt hur tuff banan är för jag blev rejält trött under vägen. Kände mig ganska seg och inte riktigt på hugget men det var bara att köra så gott man kunde. Märks ju rätt väl att man trappat ner på en sådan här bana.

http://nwt.se/arvika/an-sport/2016/08/22/l-o-vann-hett-brunskogslopp

Resultat: http://www.progress.se/index.php?page=p0

DM på 10 000 meter avgjordes på tisdagskvällen i Karlstad där jag ställde upp som ensam represtentant från Set Sail IF. Var kraftigt påverkad av lördagsloppet så även fast jag startade och höll tröskelfart tog kroppen slut efter 6 km och resterande 4 km blev en plåga. Höll andraplatsen genom hela loppet. Nöjd med placering men inte med den gamla kroppen eller tiden som är den sämsta någonsin på ett slätt löplopp som ett banlopp måste räknas som.

Rätt intressant att se hur man påverkas av race nuförtiden, har i och för sig alltid vetat att jag har haft rätt stor skillnad på kapacitet beroende på dagsformen. Även när man var betydligt bättre tränad. Så två dagar senare körde jag ett pass med Viktor där han ville köra lite hårdare på Sotarblixtleden. Intressant att se hur jag skulle funka på en sådan bana några dar efter tävling. Fick släppa honom flera ggr då kroppen inte fungerade alls och då ska man veta att det brukar skilja 10 minuter mellan oss på denna bana under tävling. Skillnaden blev alltså över 10 minuter runt Sotarblixt en bra och en dålig dag för mig beroende på dagsformen, rätt extremt.

http://www.friidrottvarmland.se/globalassets/varmlands-friidrottsforbund/dokument/langlopning/2016/2016-dm-10-000m-resultat.html



  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post809

9:e gången i Häljebodaloppet

TävlingPosted by L-O Tue, August 09, 2016 23:17:15
Förra helgen avgjordes Häljebodaloppet på den trevliga skogsbanan som går på en bit av Finnskogsleden. En tradition att springa där och jag har deltagit samtliga gånger loppet körts. Denna gång var jag innan start mycket osäker på formen, det hade känts tungt på de få, korta och långsamma träningspass jag genomfört innan. Dock hade Axel dragit med mig på något fint tröskelpass någon vecka innan och det hade gått bra så helt borta var jag nog inte beräknade jag. Men något visste jag och det var att formen jag hade på Arvika stadslopp inte var där då jag inte kört samma uppladdning. David Sjögren som var tvåa i Arvika stadslopp fanns med, och han var laddad. Han brukar komma bra rustad till Häljebodaloppet och har varit tvåa efter mig här vid flertalet tillfällen. Trodde på honom som den som skulle ta det då han minst sagt jobbat ihop till en seger och han sa innan start att han kände sig stark. Vi sprang också tillsammans hela loppet och jag märkte från start att han var i god form. Lät David dra mot bergspriset med en lucka på 10 meter för att jag skulle se rötterna i stigen bättre, testade lite och när jag ökade gick jag ikapp relativt snabbt i skogen. David tog Bergspriset på toppen av Klätten. I utförsbackarna så låg jag bakom och när vi gick ut på grusvägen så tyckte jag tempot var lugnt så efter ett tag gick jag upp och körde lite hårdare. David hängde med, något ansträngd hörde jag och när jag inte blev av med honom i sista uppförsbacken så förstod jag att detta kommer avgöras på en spurt. Laddade för den och försökte visualisera bra känsla och när David drog upp spurten med 200 meter kvar så kunde jag svara och slå om på ett bra sätt och sprang i mål som segrare för nionde gången i loppets historia.

Fanns även en artikel från sista Hiernmannen i AN som gick i grymt fin terräng. Hiernmannen del 3: -artikel




  • Comments(1)//blogg.l-ogaverth.com/#post808

Seger på Arvika Stadslopp

TävlingPosted by L-O Mon, July 04, 2016 14:43:12
I lördags avgjordes Arvika stadslopp. Hade på förhand trott och hoppats på att benen och formen skulle vara bättre till detta lopp, allt enligt plan, och när jag värmde upp kändes det bättre än på länge. Visste inte riktigt om jag kunde lita på känslan så när starten gått var jag väldigt avvaktande. Mot spurtpriset gick jag jämt men fortfarande med några växlar kvar. Det kändes som jag hade bra steg, bättre än på länge, hade ganska hög fart utan att det kändes speciellt jobbigt alls och passerade i ledningen förbi spurtpriset. Körde som tvåa upp mot Parkgatan avvaktande och då gick det rätt lugnt ett tag, i backarna upp mot Styckåsen kände jag att de andra hade problem att följa trots att jag inte körde hårdare.

Upp i långbacken från Myravallen mot Vågen så utökades luckan trots att jag tog det ganska lugnt uppför. Kände att jag var ganska spänstig uppför. Var pigg på toppen och knappt andfådd då jag inte vågade gå på tillräckligt hårt uppför. Nedför så gick det sen inte lika fort som när man var som bäst, såklart, det kunde jag tom känna ganska tydligt men ändå brukbart. Sen kändes det kontrollerat hela vägen in och det kändes hela tiden som det fanns nån växel till som man kunde ha kastat in om det hade behövts. Vet inte om det blev något fel med chipet och det inte registrerades direkt i mål för hade bättre tid på klockan än i resultatet men det kvittar. Viktigaste var att det var bättre fart i benen som man hoppats på tack vare att man använt andra race till att köra upp sig mot detta. Med den lilla och ej kvalitetsinriktad träning man bedriver i dagsläget var denna form nog det bästa man kunde få ihop. Tom hälsenan gjorde sig mindre påmind än vanligt så kroppen gillade att tävla i lördags. Teamkamraten Frida tog spurtpriset och blev tvåa bara sekunder från segern.

Resultat här:
http://dubhetiming.racetecresults.com/results.aspx?CId=16462&RId=75






  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post807

Skogsturer med Junior

NaturPosted by L-O Mon, July 04, 2016 13:58:11
Skogsturer med Junior. Är man på tur med Junior så blir det ofta så att man ser mycket djur. Han missar inget efter vägen – markerar och spårar allt från ekorre till älg. Otroligt stark är han för sin storlek och han har en enormt bra kondition. Blir bra när han blir lite större och det blir skidåkning på vintern.

  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post806
« PreviousNext »