ADVENTURE

ADVENTURE

Grymt besviken

TräningPosted by l-o Thu, February 05, 2009 22:07:29

Ikväll är jag så grymt besviken. Hade jobbat som tusan med att övertyga orienteringsklubbens ledning med att vi borde ha en orienteringskarta på ett fruktansvärt fint skogsområde uppe i Gunnarskog alldeles nära där farsan bor. När klubbledningen blev positivt inställt till området trodde jag det var i stort sett klart och såg fram emot att utveckla mig som orienterare eftersom jag verkligen gillar att springa däruppe. Kan jag då göra detta med en bra karta i handen så utvecklar det mig som orienteringslöpare, vilket jag sett fram emot att göra de närmaste åren. Dessutom hade hela bygden fått väldigt bra reklam om vi fått haft någon större tävling närmaste åren på området. Redan när jag var liten knatte och orienterade drömde jag om en karta på området eftersom det var så fint.

Innan investeringar i tid eller pengar sker, (tid har både jag och flertalet andra redan lagt ner på detta projekt) måste ett samråd ske med berörda markägare och jakträttsinnehavare, samt i tillämpliga delar med andra nyttjanderättshavare. Både markägare och framförallt jakträttsinnehavare förändras med åren och samråd ska därför ske vid revidering om det gått ett antal år sedan föregående samråd gjordes. När samrådet är klart skickas åter blankett till distriktet. Orienteringsförbundet är verkligen seriösa och orienterarna själva har ett mycket bra rykte om sig så detta brukar aldrig vara några problem.

I detta fall rörde det sig om i stort sett en enda stor markägare vilket borde gjort det hela enklare. Men han avsa sig till och med att klubbens kartansvariga ens fick komma och ha ett möte med honom om det hela. Kan inte fatta detta. Hans egen far som tidigare var skogägare till samma skog hade orienteringen inga som helst problem med. På 50-talet då Sälboda GOIF var en aktiv orienteringsklubb. Då arrangerades det flera orienteringstävlingar på området och även skidtävlingar på samma område varje vinter.

Förstår inte problemet riktigt, jag har löpt 100- tals mil över området, samma har farsan gjort, kanske tusentals mil för hans del och nästan aldrig har man sett en annan människa däruppe. Så vem skulle man störa? Eller vad det nu var han var rädd för? Definitivt har jag aldrig någonsin sett skogsägaren själv ute i skogen. Men eftersom min mamma fick följa honom när mina storasyskon var ute och lekte i skogen då han var så rädd för skogen när han var liten så kanske han fortfarande har problem med detta..

Men jag blir ju inte förvånad då de flesta "nyttiga" aktiviteter såsom idrottsaktiviteter, friskvård och likn. inte anses särskilt viktiga i västra delen av Värmland.

Men tack ändå, fick en jävla tändvätska av detta och jag ska se till att springa sönder varenda meter av terrängen med mina spikskor. Crossåkarna som har kört sönder vissa stigar däruppe kommer bli stumma av beundran och önska dom hade samma spik i sina däck som jag har på mina skosulorna när jag ska ut i den terrängen. Fy f.. va jag ska köra. Varv på varv.

  • Comments(3)//blogg.l-ogaverth.com/#post235