ADVENTURE

ADVENTURE

Smärtsam hälsena och O-ringen Arvika (Värmland) succé

TävlingPosted by L-O Wed, August 09, 2017 15:10:02

Haft en rätt tuff period fysiskt då kroppen inte samarbetat alls. Framförallt är det hälseneskadan som har varit värre än någonsin och smärtar vid varje löpsteg och jag har även ont när jag går. Slitsamt att ha haft ont i över tre år också. Så nu är det dags att ta tag i det och göra något åt detta på riktigt för det är i stort sett ohållbart som det är nu.

Var ändå med på Hiernmannen som gick i Häljeboda. Det var en toppenbana på alla sätt med rejäl obanad terräng precis som Hiernmannen ska vara. Start i en myr på 2 km och sen upp på varje utsiktshöjd som fanns på ”Häljebodaklätten”. Hade ont i hälsenan under loppet men på mjukt underlag som det är i skogen fungerar det bättre att inte trycka ifrån med vaden vilket jag helt enkelt får låta bli. Ett löpsteg som inte är ett löpsteg helt enkelt. Hängde väl ändå med ganska bra på kartan fram emot sista kontrollen där vi var tre kvar. Det var en rejäl höjd att forcera, brant som en slalombacke så där man fick krypa fram på vissa ställen. Tappade sista biten mot Oskar Johansson som var stark i klättringen, och är mkt stark i obanad terräng. Kom ifatt nerför branten och i skogen på slutet var jag i rygg men sen var de sista 200 meterna grusväg och där kunde jag inte springa alls fort för på hårt underlag är det värre med hälsenan.

http://nwt.se/arvika/an-sport/2017/07/13/oskar-tog-revansch-i-hiernmannen

Att det skulle kännas i hälsenan när Häljebodaloppet gick för 13:e gången på lördagen förstod jag efter onsdagens hårda test och framförallt då grusvägslöpningen inte fungerade alls. Men ville ändå gärna starta då jag varit med alla tidigare gångerna loppet arrangerats. Vunnit alla lopp där, utom två då jag hade problem med järnvärdet och kroppen varit riktigt risig. Denna gång förstod jag att det går inte att försvara sviten men på något sätt inbillar man sig ändå att det kan gå – hoppet är verkligen det sista som överger en. En som var mycket sugen på att äntligen vinna Häljebodaloppet var ”ständiga tvåan” David Sjögren. Han har medans jag trappat ner nivån hållit ”sin nivå” så vår prestationsförmåga på en sådan bana är idag ganska jämn, åtminstone om jag har en bra dag. Annars har jag ingen chans.

Och en bra dag var det inte utan redan i första utförsbacken efter 300 meter så flög David ifrån mig. Eftersom jag sprang och haltade fram utan löpsteg fick jag även finna mig i att bli frånsprungen av flera andra som aldrig varit nära mig i någon tävling tidigare men så är det när inte kroppen fungerar. Blev 5:a. Det var på tiden att David fick vinna på sin hemmaplan och han gjorde ett mycket bra lopp, och även om jag haft en ”årsbästa” i form så är det tveksamt att jag hängt med hela vägen till mål. I fjolårsformen hade det gått men finns inget som tyder på att jag hade haft en chans denna gång.

Förhoppningarna är att få ordning på senan i höst och kunna bjuda på bättre motstånd nästa år.

En annan grej som dock varit mycket positiv för hela Arvika har varit O-ringen. Även fast jag visste att terrängen vi erbjöd de tävlande var mycket bra skogsterräng så vill man ändå veta vad de tycker. Kul när världseliten tycker det var bland de bästa banorna de sprungit under ett O-ringen. Här nedan en video från tävlingarna:







  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post820