ADVENTURE

ADVENTURE

Brytning i ledningen på I2-loppet

TävlingPosted by L-O Mon, April 24, 2017 11:52:01

TEAM FORIMP på förstaplatsen genom Frida.

I helgen avgjordes I2-loppet i Karlstad. Det gick långsamt ut från start och jag var uppe i täten direkt och höll ledningen i 7 km (av 8 km). Känslan var inte så bra då jag kände av både kramp i magen samt lite i en vad. Magen blev bättre men vaden sämre och sämre vilken gjorde att jag kunde inte ta ut steget. Vid 7 km där jag fortfarande låg i ledningen fick jag sådan kramp att jag inte kunde springa alls längre. Så jag fick bryta och haltande ta mig närmaste vägen till målet och sen till bilen. Riktigt tråkigt sätt att ge sig i ett lopp men som manager i TEAM FORIMP, där vi har en riktigt bra struktur och har väldigt duktiga idrottare, är mitt fokus mer på eliten i teamets prestationer än min egen så var väldigt glad att Frida sprang lika bra som hon kan göra och vann damklassen. Hon hade en minut upp till segraren i herrklassen vilket gör att vi kan konstatera att hennes prestation var flera klasser bättre än herrarna som var strax framför. Dock glädjande att det var två Gunnarskogskillar på plats två och tre i herrklassen. Var på tiden att några kommer fram där, igen, är ju en bra bit kvar tills de är på en högre nivå men de är en god bit på väg och detta är väldigt kul tycker jag.

För egen del så får jag vila ut skadan och hoppas att det inte är allt för allvarligt då jag önskar att komma ut i skogen på tur, för det är där man trivs allra bäst och det vill man ju kunna göra fast man håller på med motionsträning numer.

Dock så sprang jag både snabbare och fick bättre slutresultat på Glava Race för några veckor sedan. Där höll kroppen och jag var först i mål. Kul att köra en ny bana i västvärmland.

Här är även en video från en fin tur för ett tag sen..







  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post816

Säsongsutvärdering 2016

TävlingPosted by L-O Sat, February 18, 2017 21:39:20

Sista säsongsutvärderingen i elitklassen (tävlingsklassen).

Sent om sidor så kommer en utvärdering för säsongen 2016. Det kommer också att komma en utvärdering om hela min tid i seniorklassen här på bloggen vid ett senare tillfälle.

När säsongen började så hade jag i bakhuvudet att detta är sista året innan jag går upp i motionärernas H 40 klass, så det vore kul med ett bra avslut i H 21. För det är vad man presterar där som egentligen gäller. Alla andra klasser är en annan nivå som man håller till i som ungdom eller veteran. Dock så visste jag att träningen denna säsong blir inte på elitnivå, utan jag får satsa på att ”leva på gammal träning.”

Var också väldigt tacksam för att ha fått två bonussäsonger där jag kunnat utnyttja gammal träning. Som tur är, för mycket träning hade det ju inte blivit de sista åren. Hade in i säsongen med mig en 3 månaders förkylning i början av året, då nog sorgen efter min vän Mathias som gick bort i december verkligen tog ner mig och satte kroppen ur spel. Faktum var att jag helt enkelt inte hade elittränat sen slutet på 2014, före fyrhjulingsolyckan - så förutsättningarna var annorlunda än de år man fått bra träning.

Kapaciteten jag hade innan skadan var i de bästa stunderna hög så även om man var märkbart sämre än då man elittränade så hoppades jag ändå kunna prestera hyfsat, på framförallt hemmatävlingar, och DM samt SM. SM som är något som jag i stort sett i alla år alltid lyckats få till en extra formtopp till hur säsongen i övrigt än har sett ut. Det siktade jag på även i år. Jag hade också lärt mig mer om min kropp och dess funktioner där jag haft brist på en del näringsämnen i delar av i stort sett alla säsongerna jag satsat tidigare. Tyvärr kom denna kunskap lite försent för annars hade jag haft några resultat som varit klart bättre genom åren, för mina resultat har i mångt och mycket varit avhängigt på detta vid flertalet tillfällen och inte helt speglat min kapacitet. Detta hade jag alltså helt klart bättre kunskap och kontroll på i år - ändå fick jag känningar av det även denna säsong men kunde nu rätta till det ganska snabbt.

Träningen såg ut som följer. Eftersom jag hade fått en hundvalp så tog jag korta turer med honom under våren. När han blev lite större blev turerna lite längre, och jag och Nilsson körde alltid bra distanspass tillsammans. Fick en fråga hur många kvalitetsinriktade pass jag haft och de var väl enbart ngr stycken. Tillsammans med några hårdsatsande killar. I övrigt var all träning jag gjorde distansträning.

Började säsongen med en löptävling i Norge. Baksjöloppet, med ca 600 deltagare. Hade vunnit loppet ngr ggr (2007 och 2013) men det var när man var vältränad och i fin form tidigt på våren som jag brukade vara och det var ngr år sen sist. Nu fick jag slita. Mycket. Från början. Jag krigade ändå såpass att jag la mig i täten och drog. På slutet hade jag inte mycket att sätta emot. Men det var mycket förvånande att jag kunde sluta tvåa och upprepa pallplaceringarna jag haft genom åren i loppet.

Körde sen ett antal tävlingar under säsongen och blandade resultaten men höll målsättningen säsongen igenom och lyckades tagga till lite extra på ”rätt” tävlingar.

*Arvika stadslopp sprang jag utifrån förutsättningarna absolut så bra som förväntat och det räckte till seger. Det var ett bra lopp med en mycket fin känsla i kroppen där jag inte behövde ta ut det sista fast det gick ganska fort ändå. Märkligt nog fortare än när jag supertränad inte fick till det i loppet några år tidigare. Dock hade det sin naturliga förklaring då jag ofta på somrarna hade problem med järnvärdet. Men ändå, nu sprang jag med motionsträning fortare än en gång med elitträning även om jag var en bit efter min bästa form som jag haft i stadsloppet.

*SM-springskytte hade klubben laddat stenhårt för och jag var i bra form och utnyttjade ”rätt” teknik så det blev ”full pott” med 3 st SM-guldmedaljer den dagen. Helt otroligt och sanslöst bra av hela klubben, och mig. Tror det är få Arvikabor som tagit 3 SM-guld på samma dag så det får jag vara mycket tacksam för. En mycket bra avslutning. Men som regerande mästare så måste jag väl som den enda tävlingen köra i H 21 även nästa år där så de andra får chansen att ta den regerande svenska mästaren.

Blev rätt mycket uppmärksamhet i media kring detta. Åtminstone i nationell media. Var bland annat ett jättereportage om oss i nationell skyttesport där vi även var på förstasidan. Märkligt nog hörde jag inget från den lokala tidningen efter SM. I artikeln som skrevs där efteråt kändes det som huvudfokus var på att jag hade missat en del skott, och man fokuserade mer på själva missarna än på det faktum att jag försvarade mitt individuella SM-guld för tredje gången i rad och att jag tog 3 SM-guldmedaljer på samma dag. Det kvittar väl så men jag tycker det är roligare med en djupare artikel de dagar man verkligen gör ”rätt” saker och lyckas med något som de allra flesta skulle ha mycket svårt med. Blev lite besviken över detta faktiskt. Tycker man ska ha koll och kanske prata med personen när någon vinner tre SM-guldmedaljer i seniorklassen, är nog inte så vanligt förekommande i Arvika ändå och det kräver ett antal tusen träningstimmar. (Och det finns ju även ex när folk får betydligt större och bättre artiklar i vår lokala tidning fast de inte har presterat. Ex. herrar inom löpning som aldrig vågar tävla ”på hemmaplan” för de vet att de skulle vara hopplöst långt efter exempelvis våra tjejer i Team Forimp. Nog om detta. Tids nog kommer de ställa upp och få storstryk av våra tjejer om de möts och då hoppas jag de är tysta sen och fattar att det verkligen är motionsidrott som de håller på med även om de själva tror det är någon form av superelitsatsning de gör...)

De flesta hade nog räknat bort mig som gammal men på långa terräng-DM på hemmaplan i Arvika på en riktigt hård bana gjorde jag ett riktigt bra lopp och kunde vinna med 3 minuter. Tänkte när säsongen började att en avslutning på hemmaplan med långa terräng-dm vore perfekt att göra ett bra lopp på. Rent mentalt så var jag klasser bättre än under sommaren bara för att det var första gången långa DM gick i Arvika och det var min sista start som H 21:a. Häftigt att man kunde öka några procent bara därför. De som såg mig springa sa att det såg ut som det nästan var som i gamla tider. Det var ett roligt avslut på hemmaplan.

Avslutning i H 21 blev det på sitt sätt också på Kilterrängen där jag tidigare hade vunnit, fast det var några säsonger sedan och banan var då längre, 25 km mot nu 16 km. Där hade jag mycket krafter kvar och sprang fel på slutet men det gick fort så det blev en klar segermarginal. Tror den var omkring 4 minuter.

Avslutade verkligen min resa i H21 klassen i sista minuten när jag på nyårsafton sprang in som 2:a, endast 20 sekunder bakom hårdsatsande André Rangelind (numera TEAM FORIMP). Tredje bästa tiden sedan 1992 hade jag. Många som jag anser varit bra löpare har kört detta lopp genom åren så jag var rätt nöjd med att ha krossat dessa ordentligt - som nästan 40-åring.

Summering:

Totalt antal tävlingar: Mindre än vanligt

Totalt antal segrar: Minst 14 (2015 Minst 5) (2014 6) (2013 17) (2012 ?) (2011 9) (2010 17)

Totalt antal andraplatser: En del 2:a platser i år.. (2011 8) (2010 12)

Totalt antal medaljer: 3 SM-guld, DM guld mm

Totalt antal felstämplat: 2016 1 (2015 Ingen) (2014 0) (2013 0) (2012 0) (2011 2) (2010 2)

Totalt antal träningsdagar jag trivdes: Alla. Otroligt kul att vara ute i skogen med min valp Tsappo junior som har blivit en stor hund nu.

Totalt antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, som vanligt. Alkohol är ett elände så lika bra att låta bli. Kanske får dra någon detta år som kommer som jag alltid brukar säga ;-)

Totalt antal söndertrasade skor: Några stycken, finns många dåliga skor som inte håller ens för löpning med en hundvalp...

Summa Nattjakta: Var knappt med på någon detta år och finalen missade jag tyvärr helt. Får försöka göra comeback nästa säsong.

Årets roligaste tävling: 9:e segern i Häljebodaloppet. Mycket fin tävling samt duellen med David Sjögren som nästan tog över tronen i loppet. Han var mycket stark detta lopp och det avslutades med en spurt.

Årets bästa form: SM springskytte samt på långa terräng-DM på hemmaplan i Arvika.

Årets sämsta form: Borejoggen var riktigt tung från start till mål och det har jag varit flera ggr där sista åren. Troligen beror det på att jag haft lite mineralbrist i samband med detta race ngr ggr och även i år. Proppade i mig magnesium och järn efter detta och var klart piggare redan till helgen efter.

Årets roligaste träningspass: Junior och Nilssontur i skogen.

Årets tråkigaste träningspass: Inget..

Årets konstigaste i orienteringskogen: Inget konstigt i år.

Årets bästa träningspass: Ryggsäck på i skogen och gå långt är bäst.

Årets bästa tävlingar: Häljebodaloppet. Arvika stadslopp är alltid välarrangerat och resultatet i SM-springskytte i STHLM kan inte bli bättre.

Årets tråkigaste tävlingar: Kan inte minnas någon.

Årets brutalaste tävling: Sotarblixt är alltid brutal och med en lite sviktande dagsform var den riktigt slitsam och brutal. Tog in i tid på slutet av loppet men det fattades 16 sekunder till segern som en Ockelbolöpare tog.

Årets tuffaste tävlingsdag: SM i springsskytte, när man kör två race på en dag. Alltid tufft att ladda om och hålla fokus men vi börjar få rutin på detta.

Årets trevligaste segrar: Stafetten med kungliga värmlands regementes skytteförening på SM i springskytte. 4:e gången i rad vi försvarade guldet. Helt otroligt. Var ett stort uppslag och förstasidan i svensk skyttesport.

Årets bästa känsla i kroppen: SM springsskytte

Årets bästa insikt: Allt kan förändras på ett ögonblick..

Årets tråkigaste insikt: Hatretorik och skrämselpropaganda är mycket effektiv på sociala medier.

Årets mest spännande tävling: SM-springskytte stafetten är alltid en kamp mot Stockholmspolisens skytteförening.

Årets bästa sko: VJ.

Årets sämsta sko: Många

Årets investering: Toyota LC HDJ 80 – grym

bil. Junior – tsappos avkomma – en grym hund. En skogs och träningskompis.

Årets lärdomar träningsmässigt: Gör det enklare än enklast och ät mkt magnesium.

Årets lärdomar livet: Alla kan göra misstag. Och ta inget för givet. Och ska något bli gjort så får man göra det själv.

Så såg det enkelt ut 2016...
Under året så hann jag också med att få en liten Linn. En otrolig upplevelse. Och vi fick junioren. En valp efter Tsappo. Dessa två förgyller livet otroligt mycket..

Nu är det H 40 och motionärstävlande som gäller utan press, även om Ottersten ringer och försöker få mig att satsa varannan vecka så är det inte aktuellt. Även om man säkert kan tagga till på något enstaka race. Den som lever får se..

Kul framöver är även att få vara manager i TEAM FORIMP som satsar stenhårt och har Värmlands mest vältränade idrottare både på herr och damsidan.














  • Comments(2)//blogg.l-ogaverth.com/#post815

2:a i Connys Sydvästrace.

TävlingPosted by L-O Tue, January 03, 2017 16:34:21

För 25:e året i ordningen avgjordes Connys sydvästrace i Grums på nyårsafton. Jubileet innebar också deltagarrekord med över 80 anmälda.

Tyckte formen kändes stabil men var nog inte riktigt lika pigg som på Kilterrängen och Terräng-DM tidigare i höst men jag hängde i bra. Det räckte dock till en andraplats, 20 sekunder bakom IF Götas landslagsman Andre Rangelind som är en mycket duktig löpare med bla ett Nordiskt rekord på 6h löpning 2016.

Banan som mäter 8,2 km är ganska tuff mot slutet och där vågade jag inte gå med riktigt utan vek ner mig lite. Var dock återhämtad efter backarna och kunde hålla samma avstånd hela vägen in. Min tid är den tredje snabbaste någonsin sedan 1992, enbart nämnde André Rangelind har sprungit fortare. Jag vet att jag tyckte för en antal år sen att det var mkt duktiga killar som sprungit fort här på 90 och 2000-talet och jag trodde aldrig då att jag som 40 åring skulle springa fortare än dessa...

Enda jag i efterhand kan komma på jag kunde ha gjort bättre var att ligga på mer på platten och utför där jag kände att det fanns lite till men ville gärna ha kraft kvar i backarna mot slutet.

En fin avslutning på säsongen alldeles timmarna innan riktiga inträdet i H 40 klassen...

Resultat här:

http://www.okalgen.se/results.asp?Type=Lopp&id=42

Top 25 bästa resultaten sen 1992

http://www.okalgen.se/results.asp?Type=LoppTop&Klass=2





  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post814

Julaftonsturen 2016

NaturPosted by L-O Tue, December 27, 2016 23:40:54

Julaftonsturen blev varm och gick 2016 till ett område jag inte besökt på några år. Ett ganska närliggande ställe så bilresan var kort då vi gjort upp att detta året jagar vi inte efter snö. Jag hade tidigare inte gått in i området söder ifrån och det är alltid roligt att gå in i naturområden från olika håll. Dessutom hade jag inte varit framme vid det tjärn som blev spikat som övernattningsställe. Riktigt trevlig tradition och dokumentationen som gjordes med videokamera är kul att ha.

Var ett rejält bergigt parti med höjder som i delar låg inom ett naturreservat som började bara några hundratals meter från vår lägerplats. Sista biten uppför mot 350 möh var rejält krävande och tog lite tid, precis som det ska vara. Som vanligt blev det som en militärövning med typiskt jägarförbandsuppdrag med en riktig lång infill i mörkret på väg till lägerplatsen. Vi lyckas alltid hitta en omväg till våra platser just för att vi vill ”ta” terräng över så stort område som möjligt..

På toppen av berget fanns resterna efter ett flygspaningstorn som användes under andra världskriget. Luftbevakningen i Sverige var omfattande på den här tiden och mycket betydelsefull. Luftbevakningens uppgift var att upptäcka och inrapportera all flygverksamhet – fientligt såväl som eget flyg. För detta ändamål hade hela Sverige längs kuster och landsgränser omgivits av ett radband av luftbevakningsstationer så belägna i förhållande till varandra, att den ena stationens observationsområde alltid ingrep i de båda angränsande. I de här trakterna har man passerat resterna efter ett och annat sådant bevakningstorn tidigare men här var det första gången jag såg resterna efter ett.

Tornsvalor kallades de frivilliga som bemannade dessa luftbevakningstorn. Måste ha varit ett ensamt jobb.

På natten både regnade det och blåste rätt rejält men vi höll oss torra under tarpen. Tråkigt dock att inte ha snö som lyser upp på julaftonsturen men det verkar som det blir mer och mer sällan som det är snö på dessa breddgrader under juletiden. I filmen kan ni följa delar av turen. '''



Artikel

I artikeln kan ni läsa en del av mina tankar kring träning. Eftersom en artikel får innehålla ett visst antal ord så är ju långt ifrån allt vi pratade om med men i stora hela är det med. Säkert rörde det upp känslorna hos en och annan PT. Och det är bra! Det finns såklart bra PT´s också men allt för många som blir PT´s idag har alldeles för lite erfarenhet av egen träning för att ha rätt förståelse för helheten kring träning som de sen ska instruera i. Sen vill en del krångla till det och det blir jobbigt för dem att hålla i träningen någon längre tid då allt ”runtomkring” själva träningstillfället tar massa energi. Och man vill hitta genvägar som inte finns med diverse mystiska metoder långt innan man är i närheten av sin potential och är i början av en ”träningskarriär”.

I Arvika finns också personer som kör mycket hårdare intervallpass (utifrån sin nivå) än Europamästaren på 1500 m. Ett sådant pass är för dessa därmed ångestfyllt, både före, under och efter. Det bryter snarare ner mer än vad det bygger upp och även där är man ute efter genvägen till framgång och man inser inte att det är hundra eller tusentals träningstimmar som är nyckeln till framgång. Inget annat.



  • Comments(2)//blogg.l-ogaverth.com/#post813

Seger i Kilterrängen 2016

TävlingPosted by L-O Fri, November 04, 2016 15:59:32

Blev en dubbelseger i Kilterrängen till TEAM FORIMP och Set Sail IF då jag och Mona Hallberg från Teamet tog hem segrarna i herr och damklassen. Banan i Kil är tuff och går längst med knixiga stigar och avslutas med en rejäl klättring x 2 i slalombacken vid Fryksta. Tänkte innan start att jag kör det som jag kan, och kan krävas för dagen, då jag vet att utifrån den träning jag gjort så är jag pigg i kroppen. Även om jag såklart är en bit ifrån min bästa kapacitet, men formen har varit rätt så stabil på slutet och jag är inte nerkörd vilket jag var sist jag deltog i detta lopp. Så klart snabbare än så räknade jag med iaf. Hälsenan lovade också gott på uppvärmningen och det brukar vara ett bra tecken för löpsteget.

Vi var flera orienterare i täten från start som drog upp tempot. Mycket duktiga och hårdsatsande juniorlandslagsmannen i orientering, Andreas Uller som är riktigt vass i skogen nu körde på i början. Han aviserade dock att han inte skulle köra stenhårt runt hela vägen runt banan då han nyss börjat grundträna igen för nästa års orienteringssäsong och inte ville riskera någonting så han klev åt sidan efter ngr kilometer. Så därifrån blev jag ensam i skogen. Höll uppe farten ett tag till men såg att det hade skapats en rejäl lucka bakåt så då tog jag det lite lugnare i skogen men försökte att flyta på i god fart. Tänkte jag kunde öka lite på slutet där banan ändrar karaktär.

I slalombacken så sprang jag upp på fel sida skidliften så jag fick vända tillbaka ner och fick börja om klättringen uppåt. Detta kändes mindre bra och när jag såg att jag inte var jagad så började jag gå i backen. Tappade farten därifrån och in då jag hade ett betryggande avstånd bakom och motivationen att pressa sista biten försvann med felspringningen men fram dit var det ett bra lopp och det hade faktiskt varit intressant vad sluttiden hade blivit om man gått 100 % hela vägen. Räcker att veta att den blivit bra och ett bra genomförande var det av båda teammedlemmarna.

Duktiga USM-vinnaren på Långdistansorientering Lukas Olm Kils OK blev tvåa och klubbkamraten, starke Viktor Kolberg som gjorde ett mycket bra lopp blev trea. Team Forimps Mona Hallberg vann damklassen med 10 minuter!!? och blev 6:a i herrklassen. Starkt!

Resultat Kilterrängen







  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post812

Seger i Långa Terräng DM

TävlingPosted by L-O Tue, October 18, 2016 23:21:32

I lördags avgjordes årets långa terräng-dm på hemmaplan där KFUM Arvika Friidrott hade fixat banan i terrängen vid Viks elljusspår. Det var en tuff tvåkilometersbana som seniorklassen skulle avverka 6 gånger, alltså 12 km. Hade förhoppningar om att göra ett bra lopp, då det är hemmaplan, trots att man inte kan förvänta sig att springa så fort som man har gjort då kapaciteten är klart sämre numera. Rent mentalt tror man ändå fortfarande att formen är superbra bara man sätter på sig en nummerlapp och det kändes också rätt bra på uppvärmningen, vilket gav förhoppningarna en extra boost. Hade tagit ett beslut långt innan tävlingen att detta skulle vara mitt sista DM som jag springer seniorklassen. Ett fint avslut på hemmaplan vore kul att få till tänkte jag redan när jag först gången i våras såg att långa DM skulle gå i Arvika.

Hälseneskadan kändes också mindre under uppvärmningen och det brukar vara lovande för löpsteget. Detta innebar också att jag kunde köra i riktiga tävlingsskor vilket jag inte gjort på ett tag då det smärtat för mycket i hälsenan och fått haft lätta träningsskor istället.

Planen innan start var att öppna kontrollerat och hålla farten och eventuellt öka mot slutet. Tyvärr var det inget stort startfält i någon av klasserna men det var inget jag kunde göra något åt utan jag bestämde mig innan att försöka göra det så bra som möjligt utifrån förutsättningarna. Starten gick och nån junior ville såklart köra fort första biten, som vanligt. När vi gick in i första riktigt långa stigningen som höll i sig omkring 300 meter så blev jag dock ganska snart ensam. Var rätt förvånad. Kände i backen att denna backen är rejält lång och krävande, och 6 ggr här var inte att leka med förstod jag men det kändes ändå förvånansvärt bra och kontrollerat.

Efter 2 varv var jag förvånad att det flöt på såpass bra och jag kunde konstatera att dagsformen var riktigt bra utifrån nuvarande status. Go känsla att känna detta på en hemmatävling. Träningskamrat Nilsson langade lite sportdryck åt mig och jag kunde växla några ord med honom ut på tredje varvet. Kul att han var där mitt sista lopp som H 21:a. Det var nu en rejäl lucka bakåt men jag försökte hålla upp farten ändå. Sprang fortsatt avslappnat och snart så var jag ute på sista varvet och kunde gå i mål med en klar seger i H 21 till Set Sail IF med en tid på 41,?? minuter. Var ett riktigt bra lopp på denna tuffa bana utifrån förutsättningarna tycker jag. De vann ju faktiskt DM för ngr år sen på 44 min på en enklare och snabbare bana. En fin avslutning på min H 21 sejour innan jag tar klivet upp till H 40 och riktig gubbmotionär nästa år. Då får man springa 8 km om man ska vara med på långa DM. Blir lagomt. Kul att Mona Hallberg i vårt team FORIMP och tävlandes för Set Sail IF hade så fin fart på benen lagom till hösten och gjorde ett mycket bra lopp i damseniorklassen.

Sammantaget en mkt bra bana och arrangemang, synd bara att det var så få deltagare med i loppet och +Wattcupen...





  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post811

3xSM-guld - helt sannslöst

TävlingPosted by L-O Fri, September 23, 2016 00:19:08

Stockholmspolisens Skytteförening arrangerade Springskytte-SM 2016 på Grimsta Skjutbana lördagen 17/9. Jag tävlar i springskytte för anrika skytteklubben Kungliga Värmlands regementes skytteförening (I2 skf). Hade på slutet tränat lite mera springskytte med klubbkamraterna inför SM och hade gjort några kanonresultat. Eftersom jag lyckades vinna kretsmästerskapet så visste jag att jag låg bra med för klubben håller såpass bra klass i springskytte där man bla är regerande mästare i stafett 5 ggr i en följd. Jag kom även till start som regerande svensk mästare i den individuella tävlingen i H 21, där jag har försvarat titeln en gång tidigare då jag första gången vann individuellt guld 2014.

På den individuella tävlingen så gick det sämre på skyttet för mig än på mycket länge, men såg att även andra missade. Var dock väldigt snabb på skyttestationerna, där var det blixtsnabbt agerande, finns många som står oerhört länge och siktar för varje skott och går in sista 50 meterna till skjutstationerna för att få ner pulsen för att skjuta bättre men det är sällan det lönar sig i H 21. Åtminstone har det inte gjort det hittills jag har varit med även om jag vann ett SM-guld 2014 med 3 minuters marginal tack vare ett bra skytte. I de äldre klasserna där man får använda stödhand, har kortare banor och där man springer långsammare så funkar nog detta bättre. Efter målgång så var det länge ovisst hur långt det skulle räcka men hade verkligen marginalerna på rätt sida och kunde för tredje gången i rad!!?? vinna SM-guldet, med 23 sekunders marginal. Gäller att ha rätt taktik vid rätt tillfälle och att marginalerna är med på rätt sida, då kvittar det om det är snyggt eller inte, det är ju ingen skönhetstävling precis. I ett SM är det resultatet som räknas och eftersom jag tagit guld tre år i rad verkar det som taktiken jag haft vid varje tillfälle har lönat sig.

Eftersom mina duktiga lagkamrater (3 i varje lag) som tränat springskytte bättre än någonsin gjorde otroligt bra prestationer så kom även lagguldet, SM-guld i lagtävlan med oss hem till Värmland. Riktigt kul för det var de andra verkligen värda!

Stafetten (3 sträckor) som går någon timme efter den individuella tävlingen blev även i år en tight uppgörelse där jag åren innan varit med i det vinnande laget tre år i rad. Stafetten är nog höjdpunkten för publik och tävlande där det premieras snabbt skytte och att ha is i magen vid man mot man dueller. Vi har haft flyt alla år jag varit med och ett år vann vi med endast 3 sekunder efter 3 sträckor och 6 skjutstationer. Det skulle även i år bli riktigt spännande. Jag sprang som ifjol andrasträckan och fick gå ut som fjärde man med en marginal på ca 20 sekunder upp till förstaplatsen efter att första sträckan var avgjord där Marcus gjorde en stabil insats. Första skjutstationen gick inte helt bra där jag var uppstressad och skakig så vi låg kvar på samma placering men sedan kunde jag springa ikapp några framförvarande lag och kom in till andra skjutningen som 2:a. Där gjorde jag en mycket snabb och säker skjutning vilket gjorde att jag kunde växla ut laget i ledningen med ca 18 sekunder och eftersom flera av de andra lagens skyttar blev stressade av detta och sköt bort sig samtidigt som vår siste man, säkre Lars Persson gjorde en klockren insats på skjutvallen så kunde stafettlaget ta hem sitt 4:e SM guld i rad, återigen före Stockholmspolisens lag 1.

Tre SM-guld trodde jag inte var möjligt. Helt otroligt bra, 3 SM-guld av 3 möjliga, alla i laget hade verkligen rätt flyt på rätt dag och vi har ett riktigt bra lag där lagledare Hans Törnevik som ordnar med träningar mm, år efter år, är oerhört betydelsefull. Och att avslutningsvis vinna Stafetten tillsammans med de andra känns verkligen otroligt bra. Bättre än detta resultat kan man ju aldrig få så det är lika bra att lämna in vapenlicenser och skrota alla löpskor man har och aldrig titta åt det igen. :-) Sen kanske man kommer igen så småningom i motionsklasserna i loppen. Går ju upp i H 40 nästa år.

Hälsenan och vaden är dock illa sargade nu men 3 SM-guldmedaljer dämpar ju smärtan en hel del...



  • Comments(1)//blogg.l-ogaverth.com/#post810

Seger i Brunskogsloppet och tvåa på DM

TävlingPosted by L-O Sun, August 28, 2016 17:13:04
Förra lördagen avgjordes Brunskogsloppet. Blev ensam rätt tidigt i täten och kunde ganska ohotat springa i mål som segrare. Det var några år sedan jag senast sprang Brunskogsloppet. Hade glömt hur tuff banan är för jag blev rejält trött under vägen. Kände mig ganska seg och inte riktigt på hugget men det var bara att köra så gott man kunde. Märks ju rätt väl att man trappat ner på en sådan här bana.

http://nwt.se/arvika/an-sport/2016/08/22/l-o-vann-hett-brunskogslopp

Resultat: http://www.progress.se/index.php?page=p0

DM på 10 000 meter avgjordes på tisdagskvällen i Karlstad där jag ställde upp som ensam represtentant från Set Sail IF. Var kraftigt påverkad av lördagsloppet så även fast jag startade och höll tröskelfart tog kroppen slut efter 6 km och resterande 4 km blev en plåga. Höll andraplatsen genom hela loppet. Nöjd med placering men inte med den gamla kroppen eller tiden som är den sämsta någonsin på ett slätt löplopp som ett banlopp måste räknas som.

Rätt intressant att se hur man påverkas av race nuförtiden, har i och för sig alltid vetat att jag har haft rätt stor skillnad på kapacitet beroende på dagsformen. Även när man var betydligt bättre tränad. Så två dagar senare körde jag ett pass med Viktor där han ville köra lite hårdare på Sotarblixtleden. Intressant att se hur jag skulle funka på en sådan bana några dar efter tävling. Fick släppa honom flera ggr då kroppen inte fungerade alls och då ska man veta att det brukar skilja 10 minuter mellan oss på denna bana under tävling. Skillnaden blev alltså över 10 minuter runt Sotarblixt en bra och en dålig dag för mig beroende på dagsformen, rätt extremt.

http://www.friidrottvarmland.se/globalassets/varmlands-friidrottsforbund/dokument/langlopning/2016/2016-dm-10-000m-resultat.html



  • Comments(0)//blogg.l-ogaverth.com/#post809
« PreviousNext »