ADVENTURE

ADVENTURE

År som försvinner...

AnnatPosted by L-O Tue, May 20, 2014 23:11:16

Idag är det på dagen två år sen som farsan stämplade vid livets sista kontroll. Det känns i hjärtat och tomheten efter honom är fortfarande enorm. Varje gång jag är i en skog brukar jag se honom framför mig nån gång under turen. Han var skogsmänniskan personifierad och samtidigt som han var hårdare än någon annan jag känner var han samtidigt världens snällaste. Jag saknar min pappa, min träningskompis och vän så otroligt mycket.

Åkte upp till kyrkan i Gunnarskog här en dag. Inte ofta jag besöker kyrkogården då jag tycker det är jobbigt. Bland det värsta jag vet är att se gravkorset med mamma och pappas namn på, och läsa de datum som står. Önskar ofta man kunde ta sig tillbaka i tiden. I ärlighetens namn saknar jag dem så det gör ont och jag drömmer om dem nästan varje natt. Lovade mamma när hon låg på dödsbädden att vi skulle ses igen på andra sidan, och det håller mig levande tills den dagen kommer. Är tacksam för den fina relation jag hade med mina föräldrar men när de en dag plötsligt är borta blir tomheten hård att bära.

Inte bara en gång jag har tvivlat på mitt idrottande sen farsan försvann, det var något vi hade tillsammans och han gav mig inspiration. Jag har mycket svårare att hitta inspirationen numera. Brukar ibland tänka på sista tiden farsan levde, hur han ville ut i skogen och träna fast benen knappt bar längre. Att han sprang den hårda orienteringstävlingen Blodslitet i Norge fast han var döende. Det ger mig åtminstone vissa krafter att ta sig ut i skogarna.

När jag en dag joggade vid Jössestugan och passerade på ett ställe där jag sprang förbi pappa på en träningsorientering ett tag innan han gick bort, kom jag att tänka på att det var sista gången jag såg honom med karta och kompass. Trots att benen inte orkade något längre var han så glad när jag kom farande i skogen och glad över att han själv var där han hörde hemma. Saknar dessa ögonblick så mycket så det går inte att beskriva...

Så lyd ett gott råd. Uppskatta dem som står er närmast hjärtat och ta till vara på alla dagar ni kan få tillsammans med dessa fantastiska människor...





  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Tore A Fri, May 30, 2014 17:47:13

Detta är en bra text som visar vägen mot det väsentliga i tillvaron. Att leva här och nu.

Posted by Jocke Fri, May 23, 2014 13:35:52

Mycket fint skrivet. Att leva i nuet och ta vara på det man har runt omkring sig är viktigare än vad vi tror. Att inse detta för sent kan bli riktigt jobbigt.