ADVENTURE

ADVENTURE

Julaftonstur 2014 - över gränsen..

NaturPosted by L-O Sun, December 28, 2014 23:33:40

Traditionell julaftonstur med Nilsson. Såg fram emot denna tur, som alltid, men var lite orolig för hur mycket jag kunde bära i ryggsäcken och orka jobba med vedhuggning mm med mina knäckta revben som smärtade ganska ordentligt. Alternativet att stanna hemma fanns inte så det var bara att köra på så fick man ta smärtan efter hand den kom. Första gången jag haft smärtstillande medicin med ut i skogen och skulle jag bli liggandes så skulle Nilsson bära ut mig, det visste jag. Vi lämnar ingen kvar efter oss. Turen blev denna gång förlagd till områden norr och nordväst om Ritamäki. Finngården Ritamäki är en av Sveriges bäst bevarade och den sista finngård i Sverige som bebotts och brukats på traditionellt vis. Gården övergavs 1964. Händelsen markerade slutet på en över 300-årig epok som inleddes i slutet av 1500-talet då de första svedjebrukande finnarna sökte sig över Östersjön för att bosätta sig i obefolkade skogsområden i mellansverige.

Dessa finnskogar som erbjuder fin natur och ett annat klimat än nere i dalgångarna kring Arvika. Vi hade 1-2 grader kallt i Arvika vid avfärd och uppe vid sjön Lomsen söder om Ritamäki var vi strax över -10 grader. Och det skulle bli ännu kallare, -17 mätte vi upp och med den luftfuktighet som råder i början på vintern bet det ordentligt i kinderna. Vi tog oss över gränsen en bit väster om Kissalamp, ett ödetorp som uppfördes på 1700-talets senare hälft på svenska sidan av Varaldskogen.

Vi tog oss obemärkta in över den norska gränsen när mörkret hade lagt sig. Det är alltid en speciell känsla att korsa gränsen på detta ställe då det också finns många krigsminnen förknippade med världskriget i dessa trakter. Man undrar varje gång över hur det skulle ha varit som svensk att ta sig över gränsen till det tyskockuperade norge. Här passerade också norskar på flykt undan tyskarna, en del kanske för att organisera sig och skaffa sig kraft för att åter ta sig tillbaka in i norge och kämpa mot ockupanterna. "Flyktingruta" som gick där vi just i detta satte våra fotavtryck i den snötäckta marken kallades för Vingersruta, och den gick mellan Norsenga og Kissalamp, en sträcka på ca 40 km. Denna flyktväg användes från försommeren 1942 och fram til krigets slut. Under dessa tre år, blev ungefär 2000 personer förda i säkerhet på detta sätt. Denna led räknades som en av de säkraste i hela landet och ingen blev fasttagen under den tiden "ruta" var i drift.

Bakgrunden till "ruta" ligger i att under krigsåren skapade de tyska ockupationsstyrkorna Grensesone Øst, en särskilt kontrollerat område längs den svenska gränsen från Nord-Trøndelag i norr till Halden i söder. Den som bor eller rör sig inom området behövde tillstånd. Tysklands målsättning var att begränsa flyktmöjligheter till Sverige, samt att stoppa smugglingen av vapen och materiel till motståndsgrupper. Sonbegränsningar gjorde det svårare att fly. För dem som försökte var de så kallade "grenselosene" oerhört viktiga. Loserna (lotser, guider etc) var män eller kvinnor som kände till trakterna väl som hjälpte flyktingarna att komma i säkerhet i det sista och avgörande skedet. Gränspolis och tyska patruller kunde dyka upp när som helst, vilket nog gjorde situationen som flykting eller gränsguide till en nervig upplevelse. Idag är gränsgatan bara en slags symbol för de flesta av oss. Det är obestridligt en konstig tanke att under kriget betydde denna "gata" liv eller död för fler än vi inser. Medan vi under denna turen kan gå kors och tvärs över gränsen precis som vi ville, kunde flyktingarna bara drömma om detsamma under tiden Tyskland ockuperade Norge.

Vi pratade vidare om detta faktum och hur vi själva skulle uppträda om vi hade kunnat skruvat tillbaka klockan ungefär 70 år, medans vi rörde oss vidare in i Norge längs en blötdråg som gick genom ett vilt landskap. Terrängen bjöd på ett rikt myrkomplex, bestående av naturskog, myrmarker och en speciell biologisk mångfald.

När vi efter en rejäl strapats genom vild terräng kom till den tänkta lägerplatsen enligt ursprungsplanen, så kunde vi efter ett tags rekande konstatera att det var en alldeles för liten vedtillgång för oss. Så vi tog ett snabbt beslut om att gå vidare och vika österut mot ett annat område där vi trodde möjligheterna att hitta död ved skulle vara bättre. Innan vi kom fram till reservlägerplatsen så gick jag ner mig till låren i ett kärr och blev rejält frusen om fötterna.

På reservlägerplatsen satte vi snabbt upp en brasa och fick upp värmen på ett bra sätt. Det kändes hur temperaturen sjönk men med en brasa är det ett mindre problem. Vi stannade två nätter vid samma lägerplats och tog rejäla turer över ett stort område. Eftersom regn var uteslutet denna gång så hade vi skippat tält och hade det fint därute i skogen. På vissa ställen är naturen oerhört fin och det är inte konstigt att det finns stora naturreservat på både norska och svenska sidan av gränsen. Allt som allt blev det en mycket lyckad och trevlig tur. Trots knäckta revben gick det att genomföra turen på ett relativt bra sätt, fast lite ont hade jag allt..





  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by L-O Mon, January 05, 2015 17:07:15

Coolt! Fina marker :-)

Posted by Lindmark Fri, January 02, 2015 22:04:02

Hmmm...uppe i de där trakterna träffade jag på skogsråa under året ;)

//